Älskade Qiwie

Förra fredagen blev Qiwie akut sjuk. Hon kunde inte gå så Helge ringde mig efter jag slutat och vi egentligen stängt kliniken och sa att hon var slut hon kunde inte gå hon bara tog några steg och sen bara la sig ner. Mitt hjärta gick i bitar och så väntan på att de skulle komma var ju hemsk! Adelina var tack och lov ännu kvar och vi skulle ta bort henne så bröt ihop och grät. När dom kom in med henne i famnen och vi gjorde ändå en undersökning och vi började då med ett ultraljud och då var hennes urinblåsa så stor att den gick helt vägen upp till diafragman!! Så vi fick ut henne att kissa och då gick hon lite och hon kissade så vi tog ett urinprov och jag och Qiwie tog oss ändå runt huset. Hon la sig ner så fort vi kom in och vi tog blodprover och de såg fina ut, hjärtat och lungorna lät bra och vi gjorde ett ultraljud igen och det såg bra ut, ingen livmoderinflammation eller något annat konstigt. Hon kändes något bättre så hon fick metacam och vi bestämde att hon fick åka hem och se om hon blev bättre under natten annars skulle vi ta bort henne dagen efter. På väg ut så brakade hon ihop på vågen och mitt hjärta gick igen I bitar. Åkte ut dit och när jag såg Qiwie i bädden orörlig och man fick bära henne och hjälpa henne gå alltså den klumpen i bröstet var hemsk. Hon åt dock väldigt bra och ville ha mat hela tiden vilket är ett väldigt gott tecken. Under kvällen så bar vi henne och hon var ute och kissade och Helge bar in henne i hallen och vi satt vid tvn och hon började gnälla så fick bära in henne till oss och hon la sig och sov och sov bra där. Hon ville ut vit midnatt och kissa sen låg hon vid soffan och sov men under natten så gick hon själv ut i köket och la sig i sin bädd. Sov i princip ingenting på natten, slumrade till vid halv fem tiden och vaknade vid halv 8 och gick ut i köket och såg Qiwie i sin bädd och hjärtat stannade lite för trodde hon var död. Qiwie gick sen en kort promenad på morgonen och såg bättre ut. Hon kunde gå korta sträckor även om bakbenen inte riktigt hängde med så hon behövde hjälp att gå så fick hålla henne lite under magen och stödja henne när hon gick. Även om hon blev bättre under helgen så bestämde vi att hon skulle somna under veckan så vi försökte planera en bra dag men det var svårt. På söndagen gick hon en långpromenad och visst hon var trött men hon kunde ändå gå. På måndagen så var hon mycket bättre och när jag kom hem på tisdagen så lekte hon i trädgården med Kelly! Kom precis med bilen så jag stannade och bara tittade och kunde inte tro på vad jag såg. Då tyckte jag att vi avvaktar med avlivning tills hon blir sämre igen. Vi ökade hennes cushing medicin också som gjot henne bättre också. 

Så nu mår hon i princip bra nu även om bakdelen är lite vinglig så det får gå så länge det går. 

Får inte till rutinen att blogga

Vill ju så gärna skriva blogg för att kunna gå tillbaka och läsa senare. 

Sedan sist har jag hunnit vara i Ullared och shoppat. Var ju sjukskriven så kunde inte jobba så varför inte. Shoppade inte jättemycket men blev lite ändå. Typ massor med strumpor och choklad och så nät till avloppet så de inte blir stopp. Har också träffat psykolog och min läkare och jag har noll förtroende för han längre och inte blev det bättre heller där. Så nu är hoppet ute igen för de påstår att dbt allt de kan ge mig. Så fan heller men ja nej de kan go and fuck themselves. Får väl se hur länge det går innan jag brakar för de kommer ske inom kort. Nu är ju hösten här och den brukar gå åt helvete. 

Handterapeut som jag träffade gav mig träningsschema och har blivit bättre men ärrvävnaden gör så in i helsike ont så har fått ny tid nu på fredag. 

Annars har jag mest jobbar och slitit. 

Igår träffade jag Ada och åt glass och var på en liten utflykt och var vid ringmuren och pratade massor. Hon är kul att hänga med och kommer sakna henne när hon slutar.