Anledningen till operation och paniken efteråt

Går ganska bra att sova men har verkligen extremt ont i hela näsan. Så när jag eller någon annan rör näsan ryggar jag tillbaka för de gör ont! Är så full av sårskorpor och annat äckligt som även de gör ont och stramar extremt mycket. Jag hoppas verkligen att näsan blir bra nu annars återstår de att under narkos ta bort näsmusslorna.
Varför mina näsmusslor orsakade kronisk nästäppa vet vi inte, de hela började med en förkylning där jag använde nässpray 3-4 gånger annars höll jag mig till sinova. När nästäppan inte försvann efter ett par veckor så läste jag på att man kan behandla med kortisonspray så sagt och gjort införskaffade jag nasonex och började behandla mig med de. Australienresan närmade sig men nästäppan försvann inte och jag insåg att inget skulle hinnas göras innan avresa så jag åkte iväg i hopp om att de skulle läggas sig till slut. Efter månader med kortisonspray så försvann effekten och nästäppan blev inte bättre, inte ens för stunden så jag slöt och var utan ett par månader men då kom nästäppan tillbaka och blev riktigt besvärlig. Så de var bara att återigen försöka med kortisonspray och de blev bättre ett tag men sedan tappade de effekten igen, och så höll de på. Så de första jag gjorde när jag sedan kommit hem till Sverige var att ringa läkaren. Kom till Gotland på söndagen och på måndagen var jag vid läkaren och kollade näsan som sa att jag skulle använda kortisonspray och sedan vänta på tid till ÖHN-mottagningen. Tiden gick och jag fick en tid där de konstaterade att jag var extremt svullen i näsan men varför kunde vi inte alls komma fram till. Läkaren föreslog en undersökning där man kollade flödet i näsan så efter några veckor fick jag kolla de och såklart var jag inte så täppt den dagen så de visade på ganska normala flöden. Två månader senare får jag en ny kallelse där de kollar i näsan igen och kommer fram till att de ska bränna näsmusslorna under lokalbedövning. Lät lite smått läskigt men tyckte att de ska väl gå och alla andra peppande människor runt om som sa att de är ingen fara, de kommer gå bra osv. Så jag trodde på de och gjorde inte så stor grej av de men efteråt så inser jag att jag skulle nog ha gjort de.
Jag har på riktigt psykiska men efter de här. Har i och för sig bara gått några dagar men jag skakar ännu och känner mig helt förstörd av de som hände. De var riktigt obehagligt och jag har lixom gått ner mig lite psykiskt för jag är rädd för att behöva göra något annat under endast lokalbedövning och uppleva samma panik jag hade då. Oroar mig för att min medicin inte fungerar eftersom jag trots lugnande fick sån fruktansvärd panik. Känner ständig oro i kroppen så och får panikattacker titt som tätt. Så fort jag tänker eller pratar om de så känner jag hur gråten sätter sig i halsen Jag är verkligen så in i helvete panikslagen!
Kalla mig barnslig och mesig men jag kan verkligen inte rå för hur jag känner! Vet heller inte vad jag ska göra för att komma över all ångest och rädsla...