De orden att "får du inte hjälp ikväll finns ingen morgondag för dig" eller "med dina värden kommer du inte leva mer än max två dagar till och redan imorgon kommer du ligga halvdöd i en säng på sjukhuset" är ganska skrämmande. Just då förstod jag inte allvaret och tog de inte så allvarligt men i efterhand så har jag förstått att de hade faktiskt rätt.
Jag skulle inte leva många dagar till om jag inte fick hjälp och behandling och de var inte ens säkert att jag skulle överleva trots behandling då min kropp var i sånt fruktansvärt dåligt skick. Men jag överlevde och de är jag otroligt glad över idag! För tack vare att jag de så har jag fått chansen att uppfylla mitt livs störts dröm! Australien!
Hur mycket de än tar emot att tacka den där otrevliga AT-läkaren på psykiatrin så kan jag inte göra annat, han är faktiskt den som som såg till att jag överlevde den dagen och lever fortfarande. Han har räddat livet på mig två gånger faktiskt. Den gången och sedan 7 månader senare när jag var alkoholförgiftad.
Den dagen var början till en troligt tuff period i mitt liv och jag var sjukskriven i nästan 1,5 år för att jag var i så dåligt skick och de tog enormt lång tid innan jag kunde komma på fötter igen. Skulle själv säga att de tog mig minst 3 år att bli så frisk jag någonsin kommer bli men de krävdes också en hel del sjukhusvistelser och terapi.
Nu 5 år senare står jag på egna ben och vet mer om mig själv än vad andra troligtvis aldrig kommer få veta om sig själva!
Jag har fått med mig ångest, sömnproblem, depressiva perioder och en himla massa mediciner efter den svåra resan men ska jag vara helt ärlig så är de värt de! De är värt att ha de så här än att ha de så som jag hade då livet ut! Jag mår mycket bättre och kan nu leva livet, då satt jag instängd på psyket och kunde inte ens kommunicera med någon!
Dessutom har jag som sagt fått veta enormt mycket om mig själv som jag annars aldrig hade fått reda på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!