Död, dop och mera död

I slutet av sommaren så dog en av våra veterinärer vilket var jättejobbigt såklart och vi blev chockade för det var inte alls väntat. Vi förlorade en fantastiskt och kunnig veterinär och han är så saknad på jobbet! Vi fick beskedet när vi var på jobbet mitt under en arbetsdag och vi sköterskor bröt ihop och kunde inte jobba så det var tur att de två veterinärer som jobbade kunde hålla ihop och jobba på som vanligt medan vi andra bara var i chock och grät. Vi satte upp ett foto på han och ett foto och satte där han alltid hade sin Ipad. Vår stackars sommarvikarie som sköterska fick spring och göra mycket när vi andra stod och grät och inte ville gå in till djurägare. Klart hon tyckte det var jobbigt också men vi andra hade ju en annan relation så lite lättare var det ändå för henne men kan inte vara kul att vara i hennes sits heller. Vi ville ju inte gå in helt rödgråtna till djurägare för vi hade ju inte gått ut med det då vi ville få okej av hans anhörig först. Två dagar efter han hittats död så 

Den 22 september var det begravning och den var så fin verkligen. Nästa dag var det dags för dop av min brorson Simon och jag var vald till Gudmor, så glad och stolt för det!Så vi åkte upp till Stockholm på fredagen och bodde på hotell och var på dop på lördagen. Det var jättefint och jättetrevligt och trots att det bara blev ett dygn så var det kul att träffa dom. Simon växer ju så det knakar! 

Sallys ägare var vakt åt Bianca och Kelly var på dagis och hon trivdes ju hur bra som helst och leka med massa andra hundar, hon älskar ju att ha kompisar! Även Bianca hade det bra men båda var dåliga när vi hämtade dom, hängiga och hade kräkts och haft diarré under natten. Tog in båda till jobbet och tog prover och vätskade upp och hoppades att de skulle bli bättre med vätskeersättning och skonkost. Det blev inte det så sent på kvällen så åkte vi båda till DV och där fick de dropp under några timmar och de togs lite blodprover och de visade på uttorkning med lätt påverkad lever.
Fick åka hem och nästa dag tog jag med Bianca och även Sally kom till jobbet för att få dropp. Jag tyckte det var jättejobbigt så senare på eftermiddagen fick jag panikångest. Dom bara låg där och var helt utslagna och ville inte äta eller röra på sig och hade båda utvecklat svår leversvikt. Vi försökte tänka vad de stoppat i sig för att bli så dåliga och vi kunde inte komma på vad det kunde vara hur mycket vi än funderade. 
Vi kämpade på och hem över natten och så tillbaka nästa dag. Samma där så dropp och vi försökte få tag i näringsdropp men på grund av levern så var det svårt att ge medicin och även näringsdroppet fick man inte ge vid leversvikt. Jag hade även den dagen en panikångestattack och bröt ihop och hade svårt att fokusera på jobbet. Sallys ägare kom tillbaka och ville sitta med valparna men hon åkte iväg på ärende och vi hade läkemdelslunch och precis innan fick jag en ångestattack och ville inte va med men fick följa med ändå och äta men tänkte inte lyssna alls och de behövde jag inte så jag satt med där och åt och lyssnade litegrann men rätt som det är börjar jag må dåligt och vinglar ut och Hanna efter och så svimmar jag i omklädningsrummet. Ambulansen kommer och jag åkte ner på akuten. Kommer inte ihåg så mycket alls faktiskt, jag är ju ofta mycket in och ut ur medvetande så även här men hade mera kramper och det fick jag på akuten också. Efter ett par timmar på akuten så blev jag hemskickad och då hade det bestämts att Bianca skulle följa med Sally hem och de fick ta hand om henne och sköta dropp för jag orkade inte det. De hade sån leversvikt så de behövde all näring och vätska de kunde få och jag orkade inte det. Antagligen var det en reaktion för allt jobbigt som hänt. Dagen efter var det dags att åka in igen med valparna och natten hade gått bra men Bianca hade börjat och gny men vi lämnade av dom och åkte hem och vilade och tillbaka på kvällen och Bianca gnydde fortfarande och mådde allt annat än bra och bara låg och tillslut bestämde vi oss för att låta henne somna in. Det var det värsta jag varit med alltså! Vi grät alla och var helt förtvivlade. Hon fyllde 12 veckor samma dag men hon hade såna smärtor och var bara ett benrangel.
Sally kämpade på och vi mötte upp dom nästa morgon och lämnade av henne och hon blev lite lite bättre. När det var dags för hemgång så tog jag med henne hem så de fick vila en natt så jag kämpade på hemma med dropp och matning en gång i timmen hela natten, hon bajsade också för första gången på hela veckan så blev överlycklig. In med henne nästa morgon igen och lämna av henne för ännu mera vård. Vi mötte upp vid hemgång och då var Sally lite bättre, hon hade svalt mat själv och gått runt lite. Medan vi pratade vi hemgång så blev hon sämre och sämre tyckte jag men vi trodde att hon var väldigt trött. 
Åker hem och efter ett par timmar ringde Sallys ägare och berättar att Sally dog när de kom hem. All var så tragiskt och ett rent helvete! Var så förstörda och ledsna så gjorde inte annat än gråta hela kvällen. Vi funderar fortfarande på vad de kan ha stoppat i sig som gjort dom så sjuka och vi kan inte komma på nåt annat än svamp. 
Jag mådde så dåligt så jag sjukskrev mig hela veckan efter för att återhämta mig för vet inte när jag var så förstörd som jag var då. Jag mår ännu inte bra och det har nu gått en månad men känner ännu sån sorg och vill aldrig mera veta av svamp! Älskade champinjoner men vill aldrig äta det mer! Har fortfarande ångestattacker ibland när jag tänker på det.

Valparna

 Oj vad länge sen nästan 5 månader.. Så vad har hänt? Jo Kelly fick valpar, hon började flåsa på tisdag morgon så efter jobbet åkte jag ut men ho höll ännu på och jag satt där i valplådan hela kvällen och natten och på förmiddagen nästa dag runt 10 kom första valpen och några timmar senare kom nästa och vid typ 17 kom näst sista valpen och den sist verkade inte vilja komma ut så vi misstänkte att den troligen var död och därför inte kom fram i kanalen och stimulerade värkar. Strax efter midnatt kom sist valpen en fin tik men den var dödfödd. Så hon fick 3 tikar och 2 hanar totalt, Bianca, Sally, Bosse, Bella och Billy.
Kelly mådde inte bra och hade ingen energi och åt dåligt och mådde inte bra helt enkelt. Hon låg tyvärr ihjäl en valp, Bella dag 3. Dag 5 tog jag med henne till jobbet och hon hade en infektion och anemi så hon fick medicin och 2 dagar senare var hon sig själv igen, så skönt. Hon skötte valparna utomordentligt och jag bodde där ute i 4 veckor och under tiden kom det lite folk på besök men Kelly var lugn bara man tog det försiktigt. När de var omkring 3,5 veckor och började gå så upptäckte jag att en valp, Bosse inte riktigt såg ut som de andra, han hade swimmer puppy syndrome. Alltså de har platt bröstkorg och kan har för svaga ben för att kunna komma upp och gå. Han platta bröstkorg gör också att om han ligger på sidan så tippar han för han är så platt och på rygg fick han panik för då blev det som att lungorna inte kunde ventilera ordentligt. Ju äldre de blev ju lättare var det för de andra att knuffa bort Bosse när de diade så vi fick ge han ersättning och ta han och låta han dia när Kelly låg med oss i soffan och vilade så han gick upp i vikt för de stannade av lite där ett par dagar och det var lite oroande.
Även Billy hade problem att komma upp på benen men han hade bara ett ben som var vridet men han såg normal ut i kroppen. Tog in dem till jobbet och veterinär fick kolla och såg ju att de såg konstiga ut men sa att vi inte skulle ge upp, vi ska träna och träna och träna. Så det blev en hel del sjukgymnastik med båda och Billy kom upp på benen ganska fort men Bosse hade det svårare. Vi kämpade med att träna på flera gånger om dagen och när de sov försökte vi ändra deras ställning så Billy låg på den sidan hans ben var vridet på och Bosse byggde vi upp så han låg på massa handdukar och försöka få han att ligga antingen med bakbenen under sig eller litegrann på sidan så mycket som han klarade av. Efter 3 veckor så kunde båda två gå och Bosse började bli riktigt martyr, han jagade och bets och höll på så Kelly orkade knappt med han för dia skulle han göra hela tiden också vilket hon inte gillade. Vi tänkte behålla Bosse eftersom han var missbildad men det var ändå någon som var intresserad av han så det blev så att han fick ett hem. Billy var först ut att flytta, sen Sally och sist Bosse och vi fick behålla Bianca då hon inte hade något hem och vi tyckte om henne.