torsdag 16 maj 2013

Dagen som förändrade mitt liv, dagen jag inte skulle överleva, dagen jag fick min diagnos..

Nu är det två år sedan jag fick diagnosen anorexi. Det är två år sedan som två olika läkare sa till mig att jag endast hade två dagar kvar att leva. TVÅ DAGAR! Att få det beskedet var hemskt. Jag blev ledsen och fick panik. Hur skulle du reagera om du gick till en läkare som sa att du kommer vara död om två dagar?
Man ställer ju sig frågan ibland att om jag hade en vecka kvar eller en månad kvar osv. vad man skulle göra då men när man endast får två dagar kvar så vet man inte riktigt vad man skulle göra, det blir stopp i huvudet och man stänger av helt och hållet. Men som sagt det är två ÅR sedan nu och jag lever ännu!
Jag la in mig själv på psyket för att få hjälp och försöka överleva. Jag har hört i efterhand att en del personal inte trodde jag skulle överleva. Den första tiden la min hjärna helt av och jag kunde inte ens föra en normal konversation. Jag kom inte ihåg vad människan jag talade med sa en halv minut tidigare och inte heller vad jag sa. Jag fick träffa min terapeut varje dag den första veckan och vi sågs inte mer än 10-15 minuter per gång för mer klarade inte jag. När någon frågade någonting så var jag ofta tvungen att tänka efter vilket kunde ta flera minuter, om jag ens kom ihåg vad jag skulle fundera ut! Det var helt sjukt vad mitt minne svek mig då. Jag har ju annars ett jättebra minne men då la det av totalt! Dessutom blev jag fullproppad men en medicin som slog ut mig och jag sov i princip en hel vecka. Jag var nästan inte alls vaken förutom när jag åt men jag var knappt vaken då heller.

För ett år sedan såg jag mig själv som frisk men när jag ser tillbaka på mitt senaste år så kan jag säga att de var jag inte. Jag är nog egentligen ännu inte frisk från ätstörningen och jag tvekar på att jag någonsin kommer bli helt fri från den. Den kommer alltid att finnas med mig men jag kan lära mig hantera den på ett annat sätt. Men ibland låter jag den ta över och jag faller dit. Dock kan jag ta mig upp betydligt fortarte och smidigare än tidigare. Jag kan besegra den innan någon annan har märkt något! Det tar ju nämligen oftast en tid innan någon märker något. Dock lyckades jag inte riktigt för ett tag sedan utan folk började märka mitt viktras men jag har tagit mig upp några kilon på vågen igen och de känns bra. Jag kommer nog alltid att gå lite upp och ner i vikt och de är bara att acceptera tror jag.

Jag, ungefär en månad innan inläggning                                                Jag, ungefär en vecka innan inläggning
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera mera!