Tankar som alltid kommer när de inte borde

Mina dagar är verkligen trista alltså. Har inget att berätta eller tankar att dela med mig av. Trist, jag vet! Så här dags borde jag egentligen sova men de gör jag inte av någon anledning. Har fastnat på en massa olika bloggar och de har fått mig att fundera över min bok. Har fått väldigt mycket lust och vilja att skriva en bok som andra kan läsa. För de jag har skrivit nu är inte riktigt något att ge ut, de är till största delen dagboksanteckningar och de är kanske inte riktigt de jag vill dela med mig av.
Att se andra sjuka i anorexia ger mig en obehaglig känsla i kroppen, de hugger till i hjärtat och man blir ledsen. Varför?? VARFÖR??!?!! Jag blir verkligen ledsen alltså. Jag antar att de är bra för då kanske jag kan förstå andras närståendes situation och känslor. Maktlöshet och frustration är nog de värsta folk känner som närstående. Maktlöshet för att inte kunna hjälpa utan bara få se på när människan tynar bort mer och mer. Frustration över att känslan att inget man gör hjälper. Frustration för att man inte kan få den sjuke att inse att den är sjuk och vad som krävs för att bli frisk.
Något som faktiskt kan göra mig irriterad ibland är att folk sällan frågar. Jag vet att de flesta har hur många frågor som helst att ställa men ingen frågar. Jag vet att de är fler som tycker att folk frågar alldeles för lite, de antar och skapar falska rykten och så går allt bara i en mörk spiral neråt för att andra inte kan se till att skaffa fram riktig fakta! Nej de gör mig ganska besviken faktiskt.

På tal om typ ingenting så har jag kommit fram till att jag är högst troligt allergisk mot gräs. Kontaktallergi framför allt då jag fått sådan klåda och utslag på benen när jag gått i gräs. Sedan är det någon annat jag är allergisk mot men jag vet inte riktigt vad, mina ögon kliar nämligen väldigt mycket och då mest kvällstid faktiskt. De börjar på sena eftermiddagen och klia och sen blir de bara värre och värre. Näsan har börjat tjockna till också... Jag skyller allt på den där förbannade lunginflammationen jag fick i höstas! Den väckte astman till liv och astman drar i sin tur med sig massa skit! Perkele jumalauta!

Så någon kväll när jag åter fått fart på tankeverksamheten så ska jag börja skriva en klok bok. Jag har nog mycket att dela med mig om vad gäller mitt liv. Sen om folk vill läsa, de är ju en helt annat femma!