Ibland vill man bara skrika. Skrika ut allt man bär på som man kämpar för att hålla inom sig. Vill att alla ska veta och förstå vilken frustration man bär på men egentligen är de ingen som bryr sig och därför säger man inget.
De som gör att jag känner som jag gör kan jag inte berätta för någon. Kan inte prata om de. Dels av hänsyn och dels för att ingen kan ändå göra någonting åt de så varför skulle jag älta de när inget ändå kommer förändras?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!