Examensveckan

Veckan har varit ganska intensiv. Mycket fest och aktiviteter men de har varit väldigt roligt! I onsdags så hade vi först en övning att möta hästar och jag som är livrädd för hästar kunde inte ens ta mig in i hagen där de stod. Jag får panik bara tanken på att gå in där och att hästen sen skulle få ett psykbryt och då har jag ingenstans att ta vägen! Jag skulle bli mos! nä jag klarade mig fint utanför faktiskt!
Sen vart de att städa och packa och på kvällen hade vi middag med klassen och lärarna och de var verkligen jättetrevligt!
Igår så var de en lugn dag till att börja med men sedan blev de värre, utsparkens sista dag och vi samlades för att spela brännboll med presenningar med såpa på där mitt lag förlorade. Men de var mycket för att när vi var ute så började de kasta vattenballonger och jag stod ju längst fram som brännare och var då ett lätt byte så jag kunde inte sköta min uppgift ordentligt. sen körde vi en annan lek där man skulle glida på en presenning med såpa och sedan dricka upp ett glas och sedan flippa glaset då de hamnade upp och ner. Skit kul med skit svårt! Hade på mig mina finaste jeans för min plan var att inte vara med men de sket sig. Såg ju så kul ut så jag kunde inte låta bli och fan de var ju sista chansen så kunde ju inte låta bli!
Sen blev de fest typ hela kvällen och halva natten och den var inte särskilt lugn.. Målet var att vräka 18 A så de satte eld på buskar, kastade ut soffbordet för balkongen, spelade hög musik, dansade, skrek och hade skit kul helt enkelt! vid tjugo i ett får jag skjutsa ett gäng till mc donalds för att köpa hamburgare och pommes till alla och sen hetsåt alla verkligen! Alla bara tryckte i sig de som fanns samtidigt som alla dansade och festade vidare. Så rolig syn! Securitas kom vid halv två och då dog musiken så vid halv 3-3 gick jag hem och la mig för att sova. Gick inge vidare om jag ska vara helt ärlig..
Idag var de examen och vi hade först en champagnefrukost på skolan innan vi gick till Smedjan och fick lunch innan vi begav oss till Rosers och fick våra kuvert och lite presenter. Fina Alexandra haded kommit för min skull så blev så himla glad! Sa hejdå till mina brudar och de blev lite sorgligt måste jag erkänna..
Har tillbringat kvällen vid Alexandra och haft de så himla mysigt verkligen! Ätit god mat, tagit konstiga kort, försökt planera vår tripp till Stockholm i september, mejlat till farmen och bara pratat en himla massa skit! Kommer verkligen sakna den tjejen!

Sista tiden i Skara

Vet inte vad som hänt men har liksom tappat suget lite grann. De är mycket nu sista tiden i skolan som man inte vill missa och då blir de så mycket att hinna med om dagarna.
De var bal i lördags och dagen innan färgade Marie mitt hår och de gick sådär.. Blev lite missar så jag blev randig i håret så vi fick skynda oss till affären och köpa mera färg och åtgärda fläckarna och de blev bra tillslut!
Kände mig superfin på balen och de var trevligt men som vanligt åkte jag hem tidigt, fick skjuts av min lärare så var hemma redan innan 12. Skönt, sov dock fram till 14 nästa dag.

Igår hade vi en sjukt tråkig lektion om etik tror jag. Lyssnade inte allt för mycket faktiskt för gillade inte hon som föreläste..
På kvällen började utsparken och vi var i Smedjan och skrev på varandras tröjor samt gjorde som en tipspromenad och sedan så fick de nominerade upp till bevis att se till att just de vann. Skitkul verkligen! Det hela avslutades med att någon/några fårn varje bord sprang genom en typ 50 meter lång tunnel som går under vägen och är full med äckligt vatten, lera, dynga, ankbajs, grodor och massa annat mindre mysigt! Alltså de var så äckligt!!

Idag var de dock lite mera intressant förmiddag i alla fall, hade en helt ny föreläsare som pratade om djurskydd och de var faktiskt ganska intressant! Eller hon var bra på att föreläsa och hade antingen svar eller förklaringar på alla frågor som ställdes! Dessutom fick vi alla varsin mentometerknapp att trycka på ibland när hon ställde frågor så vi kunde se vad vi i klassen tänkte om vissa saker. De var faktiskt kul och fick en att vara lite mera engagerad!
Eftermiddagen däremot var värre... Pratade om precis samma sak som vi gjort tidigare flera gånger så ingen i klassen var särskilt intresserade eller lyssnade. Själv satt jag och spelade spel på min mobil tills allt var över. Så jäkla tråkigt! Men de var sista teoretiska lektionen och imorgon är de bara en övning med hästar sen är allt över här i Skara! Helt sjukt!
Fick betyg på mitt fördjupningsarbete och fick VG (högsta betyg) på de samt att jag på min praktikperiod hemma på Gotland fick VG! Supernöjd verkligen! Ett litet bevis på att jag kan faktiskt mer än vad jag tror så borde inte tvivla så mycket på mig själv.

Aldrig mera

Hade min redovisning idag och jag hade näst sist på dagen. Hela förmiddagen gick bra och jag höll mig lugn men efter lunch blev de väldigt jobbigt, skakningarna i benen tilltog, yrsel och illamående smög sig på och jag kände för att bara lägga mig ner på golvet och somna in. Så när de blev min tur så fick Marie gå fram istället och redovisa sitt och jag fick andas lite till. När de blev min tur gick jag fram och kände sakta hur benen höll på att ge vika och att jag typ inte såg någonting. Kände att jag sluddrade när jag pratade och missade typ hälften av allt jag ville ha sagt. En bit in i redovisningen så vek sig mitt ena ben och yr som jag var redan innan så fick jag ta tag i tavlan och hålla i mig sista stunden. Stod typ och gungade hela tiden och när allt var klart så var jag så slut så jag typ tappade hela rörelseförmågan. Kunde knappt inte röra mig. Usch vad hemskt de var! Vill aldrig mera prata inför folk!

Efter skolan gick Marie och jag och solade idag igen men de va jävla dyrt alltså! Nästan 6 kronor minuten! Tror vi ska dit imorgon igen och bättra på den sista brännan inför lördag och balen. Träffade en typ kurator på skolan och skulle då berätta varför jag var så nervös och spänd och tydligen helt kritvit i ansiktet. Så jag berättade och då gick de inte att hålla tårarna tillbaka. Sen grät jag i typ 1,5 timma, fick bara svårare och svårare att andas och då stiger bara paniken ännu mera. Var ännu mera slut efter de besöket så cyklade hem kastade mig i sängen för min kropp va så slut verkligen. Skulle gått på puben ikväll men orkade verkligen, gick med bort och va där i 1 timma sen gick jag hem igen. Fanns ingen som helst ork inom mig verkligen! 

Ska försöka sova nu men de går fortfarande på högvarv inom mig.. 

Varför blev de så jobbigt?

Vad min granne håller på med på morgonen har jag undrat länge och imorse var inget undantag! Förstår inte riktigt hur man kan vara så himla osmidig! Hör väl lite ihop med de där att hon är norrlänning... (internt skämt!)
Nej men på riktigt, hon börjar vid 7 på morgonen med att slamra i köket med tallrikar, glas, kastruller, slår i skåpen och för liv helt enkelt. Sen när hon ska på toaletten så är de inte så att hon stänger dörren försiktigt, nej hon slår igen dörren och låser med våld och när hon ska ut så är de samma sak, upp med låset med våld och sedan slå upp dörren! Hallå för i helvete de ligger folk och sover!?!
Marie däremot hon är typ den tystaste man kan vara! Brukar aldrig höra henne på morgonen annat än när hon låser dörren. Hon vet helt enkelt hur man är tyst och särskilt på morgonen när folk ligger och sover!

Imorgon är de redovisning för min del om mitt fördjupningsarbete och jag är så in i helvete nervös! Har typ astmaanfall ikväll för att jag är så nervös och inte kan andas. Vet vad jag ska säga och allt är förberett noga men är så himla nervös ändå! Rädd för att säga helt fel, prata för otydligt, prata för snabbt eller inte kunna svara på några som helst frågor som ställs.
Varifrån kom min scenskräck egentligen? När jag var lite och gick på låg och mellanstadiet så älskade jag att stå i ramljuset och hade inga problem att ställa mig inför klassen och redovisa eller uppträda eller vad som helst!
På högstadiet så blev de allt jobbigare men tror inte de var så farligt i sjuan utan de kom nog mer och mer ju högre upp i klasserna jag kom men jag förstår inte riktigt varför. Kan inte minnas att de skulle gått fel någonstans och att jag gjort bort mig... så varför blev de helt plötsligt så jobbigt?

Telefonsamtal

Idag har jag ringt till psykiatrin hemma och bad om att få en läkartid, stod tydligen på väntelista för telefonkontakt men de ville jag inte ha utan jag vill ha en tid där jag träffar läkare. Så står nu på väntelista på en läkartid och den borde jag få snart då de skulle vara en uppföljning på medicinen och de är 3 månader sedan jag fick den nu så är på tiden nu. 

Hade egentligen tid till ortopeden imorse men kunde ju inte komma och fick inte tag på dem så var rädd att de skulle ringa klockan 9 imorse eller att jag skulle bli tvungen att betala men de ringde vid 13 idag och de förstod att jag inte hade kunnat ringa tidigare. Så fick en ny tid i juni så får vi se vart de leder någonstans. Hoppas de kan åtgärda mina onda knän! 

Jag skulle varit död nu

Jag uppmärksammar den här dagen varje år för att just den här dagen förändrade mitt liv. Över en dag var mitt liv förändrat, för alltid, och jag är glad att de hände just den dagen. Hade det hänt 1 dag senare hade det varit försent och jag hade inte längre funnits kvar här på jorden.
De orden att "får du inte hjälp ikväll finns ingen morgondag för dig" eller "med dina värden kommer du inte leva mer än max två dagar till och redan imorgon kommer du ligga halvdöd i en säng på sjukhuset" är ganska skrämmande. Just då förstod jag inte allvaret och tog de inte så allvarligt men i efterhand så har jag förstått att de hade faktiskt rätt.
Jag skulle inte leva många dagar till om jag inte fick hjälp och behandling och de var inte ens säkert att jag skulle överleva trots behandling då min kropp var i sånt fruktansvärt dåligt skick. Men jag överlevde och de är jag otroligt glad över idag! För tack vare att jag de så har jag fått chansen att uppfylla mitt livs störts dröm! Australien!
Hur mycket de än tar emot att tacka den där otrevliga AT-läkaren på psykiatrin så kan jag inte göra annat, han är faktiskt den som som såg till att jag överlevde den dagen och lever fortfarande. Han har räddat livet på mig två gånger faktiskt. Den gången och sedan 7 månader senare när jag var alkoholförgiftad.
Den dagen var början till en troligt tuff period i mitt liv och jag var sjukskriven i nästan 1,5 år för att jag var i så dåligt skick och de tog enormt lång tid innan jag kunde komma på fötter igen. Skulle själv säga att de tog mig minst 3 år att bli så frisk jag någonsin kommer bli men de krävdes också en hel del sjukhusvistelser och terapi.
Nu 5 år senare står jag på egna ben och vet mer om mig själv än vad andra troligtvis aldrig kommer få veta om sig själva!
Jag har fått med mig ångest, sömnproblem, depressiva perioder och en himla massa mediciner efter den svåra resan men ska jag vara helt ärlig så är de värt de! De är värt att ha de så här än att ha de så som jag hade då livet ut! Jag mår mycket bättre och kan nu leva livet, då satt jag instängd på psyket och kunde inte ens kommunicera med någon!
Dessutom har jag som sagt fått veta enormt mycket om mig själv som jag annars aldrig hade fått reda på!

 

Mina knasdamer

Mina skruttisar är ju bara så himla söta när de sover! Jag kan titta på dem i evigheter när de sover för de är så söta! Låg igår med både Fannie och Stella i sängen och sov och de var så mysigt så jag aldrig ville de skulle ta slut.
Men Stella har blivit en riktig tjuv alltså! Hon är så desperat efter godis så hon på riktigt tar sig ner i påsar och tar godispåsen och biter hål på den för att trycka i sig hela påsen! I morse vaknade jag då hon hade tagit en ask med godis och dragit ner den i diskhon och där stod hon och åt så de stod härliga till! Herregud vilken gottegris! Värre än mina hetsätningsattacker!

Fick sovmorgon idag då båten inte gick fören 12.00 och jag är verkligen galet trött på båten nu! För att inte tala om vägen till Skara! Idag regnade de hela vägen från Oskarshamn till och med Falköping! Kul väder att köra i liksom! Sen vägen att köra alltså, såå tråkig! Usch! Glad att de är sista gången jag körde den vägen nu på väldigt länge!
När jag kom fram så bar jag upp alla saker och dog sen i sängen som vanligt. Förstår inte hur man kan bli så trött bara av att köra bil!
Ikväll har jag suttit och kollat på massa musikvideos med Bubbles, don't ask!
Ska sova snart, ledig imorgon men måste plugga. Ska skriva klart min presentation och träna lite på den. Så nervös verkligen! Satt och tänkte på den i bilen och kände då direkt hur jag började kallsvettas och bli svimfärdig! Usch så hemskt!! Stå där själv och prata och sen få frågor på de! Tänk om jag inte kan svara! Vad gör jag då?!

 Lite bilder från när de fotobombade fotningen med Qiwie och hennes priser! Knäppisar!

Sola, resa, ortopeden, försvunnen katt och sjuk katt.

Oj de var ett par dagar sedan nu! Har ändå hänt lite så borde ju ha skrivit tycker man.

I måndags var jag med Anna och vi stekte fläsket lite eller ganska mycket faktiskt. Hann med en lite runda på stan då Anna skulle köpa bikini och sen hämtade vi barnen på dagis. Väl hemma så solade vi lite till och sen hoppade jag studsmatta med barnen och de var galet jobbigt alltså! Var helt slut efter bara typ 5 minuter!
Men jag njöt sjukt mycket där för dels har de fått de så himla snyggt på sin baksida så de är som värsta lyxigt och så solstolar på de så de kunde liksom inte bli mer perfekt! Eller jo de kunde varit varmare i poolen så man kunde bada men annars var de precis perfekt!
Hoppas kunna spendera lite mera tid där i sommar!



I tisdags var jag över på fastlandet för att köra bil en hel dag. Körde till Torsbo och de tog typ 4 timmar och väl där lastade vi bilen full med ammunition och köpte en ny bakkappa till min hagelbössa. Sedan fick jag äntligen prova min Tikka T3 lite. Från första taget om bössan så älskade jag den! Att sen ta tag och lägga upp den mot axeln och känna att fasiken den här passade perfekt, kan inte beskriva känslan! Så otroligt lätt så till och med mina klena armar orkade hålla den upp ganska länge och sen var den skön att hålla i också. Tyvärr kostar den 10 000 och då måste jag ännu köpa till ljuddämpare och sikte och de går på ganska många tusen mer.. Men jag lovar att en dag så ska jag ha en Tikka T3 lite i min ägo!
När allt de var gjort som tog typ 45 minuter så började vi köra tillbaka till Oskarshamn. Körde alltså bil i sammanlagt typ 8 timmar för att besöka Torsbo i 45 minuter.

I onsdags så ringde ortopeden och jag fick bekräftat att min remiss kommit fram och att jag stod på väntelistan och skulle få en tid i början på juni. Åkte sedan in till stan för att hämta ut mitt pass och sen åkte jag hem och bokade in mig på resorna i Afrika!!
Idag torsdag så fick jag ett brev om att jag hade fått en tid på måndag klockan 8.45 till ortopeden. Jag åker från Gotland på söndag så kan ju inte komma så ringde då dit men de hade ingen telefontid fören på måndag vid 13.00!! Hur jag än försökte så fick jag bara den tiden så jag åkte in dit för att se om jag kunde prata med någon men nope, fanns inte en enda människa att prata med där. Så jag ringde igen och talade in ett meddelande som jag hoppas de lyssnar av innan! Men på riktigt, hur skulle jag annars göra? Gick ju inte ens att nå dem via växeln!
Kom hem och tänkte plugga lite så jag skrev ut min uppsats och som vanligt blev de stora bläckfläckar lite här och var så jag öppnade skrivaren och tog loss patronerna och ser då att den svarta har typ sprutat ner hela utrymmet! inte konstigt att de läcker bläck! Försökte torka bort så mycket som möjligt men man vågar ju inte pilla på vad som helst men fick bort de värsta klumparna i alla fall. Ska köpa nya patroner imorgon och prova om de blir bättre.

Annars idag så har Stella och Fannie sprungit ut och in som vanligt och jag har även visat och lärt dem att man kan hoppa upp och ner genom ett hål i terrassen för att komma ut och de lärde de sig snabbt så de gick bra.
Sen blev de jobbigt! Stella hamnade i bråk med en stor lurvig katt som jag aldrig sett förut och hon blev så rädd så hon bajsade/tömde analsäckarna i ren panik så hon kom sen infarande i världens fart med hela baken full med illaluktande sekret.
Fannie däremot var försvunnen. Vi letade i flera timmar ute och de blev tillslut kolsvart ute så man såg ingenting så vi fick ge upp och hoppas på att hon skulle komma hem.
Stella började sedan må och bete sig konstigt. Hon försökte kräkas men de kommer inget, hon andas med öppen mun men dock andas hon lugnt och fint. Hon är även så sjukt trött så hon inte ens kunde stå upp!
Tillslut blev de lite för mycket för mig så jag började gråta. Jag är en riktig chicken mum! Men rätt som de var så satt Fannie på trappan och ville in! då började jag gråta ännu mera för jag blev så glad att hon äntligen kom hem!
Är ännu lite orolig för Stella men nu verkar hon må bättre faktiskt. Hon sover nu och andas inte längre med öppen mun och har inte längre "kräkattacker" så ofta. Hon får de typ bara när hon vänder på sig eller rör sig väldigt mycket.
Får se om jag kan sova något inatt, tvivlar på de faktiskt. Tänkte ringa veterinären imorgon bitti om Stella fortfarande mår som hon gör. Mitt lilla hjärta måste ju få må bra!

Kolla här vad de ser ut i skrivaren! 

Fuck anxiety

Skrev de här inlägget för flera månader sedan, 2 oktober för att vara exakt men de verkade aldrig laddas upp så tänkte nu dela med mig av de. De är lite av en förklaring hur de känns rent fysiskt i kroppen med ångest.

Känslan av ångest är hemsk. Trycket i bröstet, yrseln, andningen, hjärtklappning och tankarna är helt jävla fruktansvärda!
De trycket som känns är ett särskilt tryck, de är som en molande värk i bröstet samtidigt som de känns som att just bröstkorgen har 100 kg betong på sig. Andningen går i 220 och eftersom trycket på bröstkorgen är så stort så kommer inte luften så långt ner i lungorna för de tar stopp. Därför är de inte konstigt att man blir yr när man inte kan andas. Samtidigt som 100 kg betong trycker ihop bröstet så får hjärtat svårt att slå men de kämpar på och försöker slå så ofta de kan. Känslan av att man håller på att kvävas ger en även en enorm dödsångest.
När jag får såna attacker så kan de sitta i flera timmar och ibland dagar. De är fruktansvärt och jag försöker ändå att fortsätta som vanligt för alla säger att de går över av sig själv tids nog. I ärlighetens namn så är de inte riktigt sant. Jag brukar ofta få ta till mer läkemedel än jag borde och ofta har jag fått kontakta vården och en ändring i medicinering har gjorts.

Så att lita på att ångesten skulle gå över av sig själv är ganska svårt när man sällan upplevt det. 

Att gå runt med den ångesten i flera dagar orkar man inte. Man kan inte koncentrera sig på något annat än att  de känns som att man när som helst kommer ramla ihop. Finns ingenting som kan få en på andra tankar när de hela tiden gör så fruktansvärt ont i bröstet och hela kroppen. Vem kan tänka på annat när man kan andas och har dödsångest?

Solning

De senaste dagarna har jag spenderat ute i trädgården och solat. Har ingen lust att vara vitare i huden än vad min klänning är tänkt att vara. Sen har Fannie och Stella varit ute också och de trivs verkligen super att springa ut och in som de vill. Än så länge har de hållit sig i trädgården är väldigt nära men idag fick Fannie spratt och sprang i full fart mot stora vägen och jag fick panik och sprang efter och då följde även Stella med! Herregud men jag fick tag i Stella och sa till Fannie att kom nu så går vi hem och så gick jag och då följde faktiskt Fannie med. Vill inte att de ska gå åt de hållet, de kan hålla sig på tomten eller i skogen bakom huset.

Lyckades bränna mig en del idag men jag är fast besluten om att sola på för färg de ska jag ha! Jag har alltid varit den blekaste bland mitt umgänge så nu ska jag försöka ändra lite på de. Önskar jag hade min farmors hud, hon kunde sitta i skuggan någon gång i veckan och ändå vara brunare än mig som legat och pressat i solen i flera veckor! Orättvist!

Nytt pass och shopping i Visby

Idag kom jag ihåg att åka till stan och fixa nytt pass så de är bland annat vad jag har gjort idag. Man ser ju alltid ut som jag vet inte vad på såna foton och idag var inget undantag, däremot de passet jag skaffade för 5 år sedan var ett undantag för jag är så himla nöjd med den bilden verkligen! Så synd att man inte kan återanvända fotot! 

Efter besöket hos polisen så mötte jag upp Emelie på stan och vi var på hm och jag hittade massor av grejer som jag köpte. Är dock helt usel på att fota sakerna när jag köpt de så har tyvärr inga bilder men de blev ett mas pyjamasbyxor i flanell, en lång tröja som typ blir en klänning, en naturfärgad skjorta till Afrika och så en vanlig vit t-shirt som jag har målat på ikväll. Köpte även ett par solglasögon på Lindex och på väg hem så handlade jag mat till mina små tokbollar här hemma som är som världens yrväder! 

Var förbi skjutbanan en sväng och sköt några skott men märks att de var ett tag sedan för de var värsta vad jag missade! Men lite mera träning så ska de väl bli bättre! 

Fannie på rymmen

Skulle ju till Polisen idag och skaffa pass men de glömde jag helt bort! Kom på de först ikväll så imorgon ska jag åka in och skaffa de. Behöver ett nu för mitt går ju ut i juli och måste ju boka resan till Afrika och då måste jag ha ett pass.
Annars har in dag idag gått åt till att leta efter Fannie! Släppte ut båda två på framsidan och Stella höll sig i trädgården så man kunde se henne men Fannie drog iväg och man såg ingentng av henne på nästan 4 timmar! Började bli väldigt frustrerad men just när jag skulle ge upp så kom hon gående ur höbalarna på baksidan och då fick jag tag i henne och sen har hon fått hålla sig inne.
Har även packat upp lite av allt jag hade med mig hem. Var en hel del kan man ju säga..