Skrev de här inlägget för flera månader sedan, 2 oktober för att vara exakt men de verkade aldrig laddas upp så tänkte nu dela med mig av de. De är lite av en förklaring hur de känns rent fysiskt i kroppen med ångest.
Känslan av ångest är hemsk. Trycket i bröstet, yrseln, andningen, hjärtklappning och tankarna är helt jävla fruktansvärda!
De trycket som känns är ett särskilt tryck, de är som en molande värk i bröstet samtidigt som de känns som att just bröstkorgen har 100 kg betong på sig. Andningen går i 220 och eftersom trycket på bröstkorgen är så stort så kommer inte luften så långt ner i lungorna för de tar stopp. Därför är de inte konstigt att man blir yr när man inte kan andas. Samtidigt som 100 kg betong trycker ihop bröstet så får hjärtat svårt att slå men de kämpar på och försöker slå så ofta de kan. Känslan av att man håller på att kvävas ger en även en enorm dödsångest.
När jag får såna attacker så kan de sitta i flera timmar och ibland dagar. De är fruktansvärt och jag försöker ändå att fortsätta som vanligt för alla säger att de går över av sig själv tids nog. I ärlighetens namn så är de inte riktigt sant. Jag brukar ofta få ta till mer läkemedel än jag borde och ofta har jag fått kontakta vården och en ändring i medicinering har gjorts.
Känslan av ångest är hemsk. Trycket i bröstet, yrseln, andningen, hjärtklappning och tankarna är helt jävla fruktansvärda!
De trycket som känns är ett särskilt tryck, de är som en molande värk i bröstet samtidigt som de känns som att just bröstkorgen har 100 kg betong på sig. Andningen går i 220 och eftersom trycket på bröstkorgen är så stort så kommer inte luften så långt ner i lungorna för de tar stopp. Därför är de inte konstigt att man blir yr när man inte kan andas. Samtidigt som 100 kg betong trycker ihop bröstet så får hjärtat svårt att slå men de kämpar på och försöker slå så ofta de kan. Känslan av att man håller på att kvävas ger en även en enorm dödsångest.
När jag får såna attacker så kan de sitta i flera timmar och ibland dagar. De är fruktansvärt och jag försöker ändå att fortsätta som vanligt för alla säger att de går över av sig själv tids nog. I ärlighetens namn så är de inte riktigt sant. Jag brukar ofta få ta till mer läkemedel än jag borde och ofta har jag fått kontakta vården och en ändring i medicinering har gjorts.
Så att lita på att ångesten skulle gå över av sig själv är ganska svårt när man sällan upplevt det.
Att gå runt med den ångesten i flera dagar orkar man inte. Man kan inte koncentrera sig på något annat än att de känns som att man när som helst kommer ramla ihop. Finns ingenting som kan få en på andra tankar när de hela tiden gör så fruktansvärt ont i bröstet och hela kroppen. Vem kan tänka på annat när man kan andas och har dödsångest?
DEt är inget kul med ångset, jobbigt det aldrig går över av sig själv utan att du måste ta medicin :(
SvaraRaderaNej de är väldigt jobbigt när det blir så men som tur är det ett ganska bra tag sedan de var så jobbigt! :)
Radera