Tråkigheter

Jobbat hela denna vecka så har väl inte så hemskt mycket intressant att dela med mig av. Har fått igång min nya mobil och jag trivs väldigt bra med den faktiskt, har lyckats föra över precis allt som fanns på den gamla så jag har inte gått miste om något vilket känns väldigt bra.
Fick ett tråkigt besked i måndags förmiddag precis innan jag skulle åka och jobba, en släkting hade hittats död i sin säng. Så de var en tung dag på jobbet, ville egentligen inte dit men var ensam sköterska på kvällen så kände mig tvungen. Tisdagen var nästan ännu jobbigare, då var det en patient inne som jag fick ansvaret över och jag lyckades inte få en kanyl att fungera så veterinären la en ny och den funkade ett tag men så slöt droppet att droppa. Jag spolade och sög ut och spolade och höll på men utan resultat och eftersom jag inte mådde så bra pga dödsfallet så brast det för mig och jag började gråta som bara den. Satt med hunden i en bur och bara myste tills en annan sköterska kom in och undrade vad som var fel. Låter ju hur löjligt som helst att jag började gråta över att en kanyl inte fungerade och att hunden inte fick sitt dropp, men ibland behövs de inte mycket för att de ska rinna över! Fick som en panikattack mitt i allt det där också. Så jag grät i säkert över en timma och under tiden så fick de andra ta hand om kassan och telefonen och jag höll mig i bakgrunden och diskade och tvättade och körde lite prover. Man blir ju inte snygg av att gråta så ville helst inte visa mig för kunder och patienter.
Jag gillar att de var så förstående och dömer en inte för att man råkar bryta ihop! Det händer ju alla lite då och då och ibland så pressar man sig lite för hårt och de blir ju inte bättre precis.