Bara för att jag är 19 år och har tagit studenten betyder inte det att jag kan allting. Men tydligen förväntar sig alla att jag ska kunna och veta allting. Men jag vet inte det! Jag vet inte vart jag vill bo eller vad jag vill jobba som.
Livet känns så otroligt tråkigt när det känns som att man inte har några vänner kvar.
När jag är ledsen har jag ingen att prata med längre. Ingen vill höra vad jag har att säga. ”Du vet att jag finns” känns bara som toma ord för när det väl gäller så finns det ingen. Alla börjar prata bort det och säger bara ”de löser sig”. De kan väl inte lösa sig om man inte gör något åt de! och jag vet ju inte hur jag ska kunna göra något åt de när jag inte ens vet vad jag vill.
De är verkligen bara tomt och jag vet inte åt vilket håll jag går eller vem jag ska fråga.
du kan ju alltid ringa mig! :O
SvaraRaderabara för jag flyttat så finns jag ju tillgänglig på telefonen! ^^