Tankar som infann sig just i skrivande stund

Jag har funderat lite på hur det kommer sig att jag nu helt plötsligt börjat må ganska bra igen. För ett par veckor sedan var jag nästan chockad över hur bra jag mådde, kände mig verkligen så himla nöjd med livet. Jag har dippat ner lite sedan dess men känner fortfarande att livet är ganska okej och jag är ganska säker på att jag inte kommer dippa ner djupare utan att jag kommer stanna här nu. Vill iallafall att de ska bli så!
Hur som helst så vet jag inte riktigt vad som gjort det här, jag har haft kontakt med psykiatrin i snart ett år och först nu har jag börjat må bra. Kan inte säga att de hjälpt mig speciellt mycket på den punkten utan snarare tvärtom faktiskt. Visst har jag utvecklats enormt mycket som person och jag har lärt mig en hel del men att de fått mig att må bättre vet jag inte om jag kan säga. De har troligtvis räddat mitt liv ett par gånger för hade jag inte haft kontakten där och inte varit inlagd hade jag inte levt idag. Hemskt men sant.
Allting har blivit jobbigare på senaste tiden också, typ alla vänner har försvunnit (egentligen är de inte värda att kallas vänner då men iallafall) jag har då blivit mer ensam och hur kul är de? Inte speciellt. Verkligen inte när man inte heller förstår vad man gjort för att förtjäna att bli utfryst. Förlorat en hund som betydde otroligt mycket i en olycka. Jag höll på att bli psykotisk för allt som hände just då och sov ingenting på en vecka vilket gjorde mig lite smått galen och läskig. Jag har börjat dricka mer, dricker inte speciellt ofta men när jag väl dricker blir det alltid lite för mycket och jag spårar mer eller mindre. Det inget jag är speciellt stolt över och inget jag vill men eftersom allt är som det är blir det lätt så, man försöker dämpa sorgen i alkohol. Nu låter det som att jag är en alkoholist men så är de verkligen inte! Jag går in för att ha kul när jag dricker men de blir inte alltid så utan de kan bli många tårar när någon frågar mig saker. De drar igång så mycket känslor. Samtidigt är det något jag vill, att folk ska fråga och inte bara låtsas som ingenting och ignorera precis allting. För det blir bara konstigt när de vet om vissa saker.
Jag tycker det är otroligt tråkigt att vännerna försvinner så man knappt har någon kvar, jag skulle vilja ha vänner att umgås med de skulle med all säkerhet få mig att må ännu bättre även om jag nu faktiskt mår betydligt bättre än jag gjort på flera år! Saknar en hund i huset och att gå promenader med. Så fort jag ser en hund tänker jag på hur mycket jag vill ha en hund att gosa och busa med. Saknar verkligen Keb och Traj så sjukt mycket! Jag vill väldigt gärna bort från denna lilla instängda ö och se världen och känna att jag kommer någonstans i livet. Just nu har mitt liv stått still i typ två år och framför allt det senaste året har varit riktigt trist. Men jag behövde nog det året för jag har lärt mig massor och fått otroligt mycket mer bra erfarenheter om vissa saker som andra aldrig kommer få men kanske skulle behöva.
Jag har i ett slags terapi syfte skrivit ner hela min resa genom ätstörning och depression och allt som hör det till. Det blev en ganska lång berättelse på hela 6 sidor och då är jag inte riktigt klar ännu. Ganska intressant att läsa om ett tag och se vad som hände och vad jag kände med för den delen. Är också lite intresserad av vad andra i min närhet kände och upplevde under den tiden så om du funnits i närheten där för mig mer eller mindre och känner att du skulle vilja berätta din syn på allting för du gärna skriva till mig! :)
Har också fått kontakt med en tjej som ska skriva en bok om ätstörningar och samlar berättelser om personer med ätstörningar. Intressant verkligen, så passande att jag just då skrivit ner allting!