För mycket tankar alltså. Alldeles för mycket tankar! Skulle önska man kunde stänga av tankarna ibland. För ett tag sedan undrade jag väldigt många gånger vem som tog min tankeförmåga. Kände inte att de var jag som styrde tankarna utan de var någon annan. När jag försökte tänka själv blev de bara fel. De tankar jag hade var inte alls jag på något sätt utan de var verkligen någon annan som styrde mig. Läskig känsla!
Kan inte riktigt förstå hur jobbigt de var i vintras. Känns inte som att de var jag, när jag ser tillbaka så känns de som en annan person.
Blir ledsen när jag tänker tillbaka, förstår inte att man kan må så dåligt och hur de kan bli så. Jag blev som förbytt, mina tankar, handlingar och hela jag var det ingen som kände igen. Att jag gjorde såna saker kan inte ens jag förstå idag och ännu mindre då. Allt var verkligen konstigt och de var som att leva i en slags dimma i mörker.
Att man kan vara så otacksam som jag var då, förvånar mig! Alla ville verkligen hjälpa mig och fanns där hela tiden men vad fick de tillbaka? Skrik, slag, sparkar och jag förstörde för allt och alla.
Men jag är glad att alla dom som fick ta massa skit från mig ändå finns kvar idag! Ingen gav upp trots att jag var en idiot! Fick hela tiden en ny chans, konstigt nog. Så idag är jag mer tacksam än någonsin!
Anna, jag beundrar dig och din styrka otroligt mycket! Du fanns verkligen där HELA tiden trots att du själv mådde ganska dåligt och kämpade med din familj och dess bekymmer! Förstår inte hur du orkade med allting, men de är ett bevis på att du är otroligt stark! <3
Jag glömmer aldrig vårat samtal den 3 januari i år, du pratade med mig fram tills min läkarsamtal vid 13. Att du gjorde de betyder otroligt mycket! Vet inte vad jag hade gjort utan dig just då!
Linnéa, även fast du var långt borta så fanns du också där. Jag förstod nog aldrig hur orolig du var och vilken frustration du måste ha känt när du gång på gång försöker prata med mig och jag bara slår allt ifrån mig. Men du gav aldrig upp! <3
Att du tog emot mig sen i februari och jag fick komma och hälsa på dig är jag glad för. Det var vändpunkten för mig! Det var inte länge jag var vid dig men jag fick verkligen prata av mig ordentligt och jag skäms nästan för att jag pratade så mycket men du är verkligen en bra lyssnare och som sagt den korta tid jag var vid dig var ändå vändpunkten så de får väl gå.
Emma, du är nog den som fått tagit mest skit av mina vänner! Vet inte hur många gånger jag skyllt saker på dig och varit taskig men ändå finns du kvar! Du är min siamestvilling som jag aldrig kommer eller vill bli av med! <3
Många mornar vaknade jag upp med ett uppmuntrande sms från dig och blev alltid lika glad!
Vet inte om man ska tycka de är bra eller dåligt som de sa till mig, att jag inte skulle umgås så mycket med dig för att jag alltid blir så ledsen när du åker igen. De är ju faktiskt sant! Jag blir alltid så ledsen och saknar dig så otroligt mycket!!
Elin, nyfunnen vän precis när allt var som värst. Du var så otroligt omtänksam och brydde dig fast du själv var sjuk. Jag vill verkligen att du ska förstå hur gullig du var och är med för den delen och att du sa så mycket bra saker. Du ville verkligen hjälpa och dina ord fick mig många gånger att tänka till och se saker från ett annat bättre perspektiv! <3
Sen har vi ju personalen på avd. förvånansvärt att de stod ut med mina utbrott och mitt beteende. Att de aldrig gav upp och att de alltid gav mig en chans. Visst, de är deras jobb och de skulle se väldigt dumt ut om de inte gjorde de med ändå. Jag förvånas ibland att de kan vara så professionella och inte ha några känslor, jag gjorde ju allt för att få fram en reaktion från dem och man kan säga att jag lyckades till slut. Men de kostade mig väldigt mycket. Det samma gäller läkare, min psykolog, min terapeut och min sjukgymnast. De har också fått stått ut en hel del och alltid förlåtit mig trots att jag ibland sagt lite väl hårda saker. De är verkligen duktiga på sitt jobb!
och mamma, även fast jag inte alltid säger eller visar de så älskar jag dig! <3
