Min dröm fortsätter

Fick en konstig känsla förut när jag såg en bild på Traj och Kebnie. De kändes som att jag inte träffat dem, kändes som om jag helt och hållet glömt dem! De var hemskt för jag vill verkligen inte glömma dem! Jag vill aldrig någonsin glömma deras mjuka päls och deras närhet eller någonting! Hemsk känsla verkligen!
Idag satt jag dessutom och funderade på hur livet är. De går ju upp och ner för oss alla men en del kommer lite djupare än andra och en del lite högre än andra. Jag satt och funderade på min kurva. Tycker de är väldigt intressant, vilket säker några märkt. Jag pratar ofta om mitt mående och hur jag mått tidigare. Men jag bearbetar hela tiden för de kommer hela tiden upp nya saker som jag kommer på och får nya minnen hela tiden. Hur som helst så förvånas jag hur snabbt de kan vända ibland. Alltså man kan må hur bra som helst ena månaden och nästa så har hela världen rasat under en! Men jag fick en helt sjuk känsla när jag satt och funderade på de där idag. Att jag är jävligt grym! Jag har tagit mig från djupaste botten av en depression till ett helt fantastiskt liv! De är som att jag lever en dröm just nu, jag går i skola och läser de jag tycker om, jag har många nya kompisar att umgås med jag har helt enkelt tagit tag i mitt liv! Jag har hört många vänner sagt det till mig att jag måste ta tag i mitt liv men de har inte varit så lätt när man inte mår bra och man inte vill någonting och man tvekar på allt. Men jag har en röst i mitt huvud från en person som puschade mig otroligt, utan den personen hade jag nog inte suttit här idag. De var en person jag lyssnade mer på än på någon annan, den enda personen jag faktiskt kunde lita och tro på. Jag vill aldrig glömma den rösten! Jag har ännu mina dalar men de är inte alls speciellt märkbara på det viset och de är definitivt inte ihållande speciellt länge, max ett par dagar! Vet egentligen inte vad de är för känsla jag känner men någon slags stolthet och beundran över mig själv. Fast jag vågar inte riktigt känna de känslorna för de är ju lite känsligt, ni alla vet nog varför. Man får inte har för höga tankar om sig själv. Fast de börjar bli bättre och bättre i vårat samhälle för man börjar mer och mer pusch folk till att säga bra saker om sig själva, de ökar ju faktiskt ens självförtroende och bättre mående.
Jag gillar mitt liv nu, jag gör verkligen de. Jag hade totalt glömt bort hur det var att leva livet. För de är de jag gör nu, jag umgås med folk i min egen ålder och festar och har kul. Jag provar mig fram hela tiden för att se vem jag är och vad jag vill. De är ju faktiskt nu man ska göra de. Har länge känt att alla mina vänner alltid legat steget före mig, de har provat på massa saker i sina liv och själv har jag inte gjort någonting klokt alls under de två senaste åren. Jag har bara varit sjuk och isolerat mig. Men jag är så fri nu, de är som att jag äntligen kan få börja leva igen! Härlig känsla och den tänker jag behålla nu!

 Saknar min älskade Maja <3 nbsp="nbsp" p="p">

Kebnie och Traj <3 nbsp="nbsp">

Inte ens ett år sedan men jag är en helt annan person..