Varför känner jag mig bortgjord, hatad och misslyckad? Vill inte ha det såhär. För om jag ska tro den goda sidan så stämmer det inte men samtidigt är det en känsla jag har och den måste ju bottna i något. Jag har lärt mig att känslor inte alltid är sanna men jag känner ju det jag känner och de tror jag på. Skulle jag inte tro på mina känslor så vet jag inte vad jag skulle tro på. För mina känslor kan väl inte alltid ha fel? Hur vet jag då vad som är sant? Vad ska jag tro på om jag inte får tro på mina egna känslor? De fick jag aldrig lära mig. Blir deprimerad av att se alla andra ha kul och festa på helgen medan jag själv ligger sjuk och inte orkar något. Minsta lilla ansträngning och mina lungor börjar krampa. De gör riktigt ont och blir riktigt jobbigt att andas då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!