Idag är det ett år sedan jag påbörjade min sista inläggning på psyk. Känns helt sjukt att de redan gått ett år! Jag minns allt som om de hände igår. De var en fruktansvärt hemsk dag och jag tror aldrig jag gråtit så mycket i hela mitt liv! Hade först tid till min terapeut som tyckte att jag borde träffa en jourläkare. Efter en långpromenad genom hela Visby och samtal med Anna gick jag till slut dit. Pratade lite och jag var så himla ledsen att jag gick därifrån mitt i samtalet. Kastade min mobil i marken och gick därifrån. Men läkaren kom efter och vi gick in igen och jag fick panikångestattack. Fick sedan träffa en till läkare som beslutade om inläggning. Hade inget val. Då hade jag varit utskriven från psyk i 3 dagar bara. Så de var verkligen en kort visit hemma jag fick.
Men som sagt de var den sista och antagligen en av de bästa. Jag lärde mig mycket och träffade en underbart fin person. Jag gjorde också mycket dumt, troligtvis bland de dummaste jag gjort i hela mitt liv men ångrar faktiskt ingenting för jag lärde mig av de och många andra också. Sen var de så skönt att bara få göra vad som helst och vara hur arg som helst och hur ledsen som helst utan att någon säger till en att rycka upp sig eller bli arg. Fick utlopp för mycket ilska och frustration vilket jag antagligen behövde.
Men de är ett år sedan nu och jag blickar framåt! De går så bra i livet för mig nu och jag är nöjd med tillvaron. Men jag vill aldrig glömma vad som hände under den tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!