Då var vi där igen

Nu är det åter igen dags att sätta på sig de där glada lyckliga och genom falska ansiktet. Jag vet inte vad det är jag gör men något fel måste de ju va. Jag har konfronterat flera gånger men de ger aldrig resultat! Möjligtvis en stund men sedan är de lika dant igen. Vet inte längre vad jag ska göra så jag har gett upp. Jag ska klara de här själv nu. Jag har nästan alltid fått kämpa mig igenom saker och ting på egen hand. Ingen kan hjälpa mig på rätt sätt. Det enda jag får höra är att jag försöka prata men när de inte hjälper då?? När ingen vill lyssna på vad jag säger då?? Vad ska jag göra då?