Fuck...

Det är helt sjukt vad långt jag kommit i livet. För 3 år sedan så åkte jag in och ut från psyket och tyckte att livet sög och att de bästa vore om jag inte levde. Såg ingen annan utväg än att dö och tyckte inte att jag hade någon anledning att leva, jag var bara en börda för alla.
Men någonting hände, ett besök vid underbara Nea där jag totalt pratade sönder henne och själv fick hon inte en syl i vädret. Men helt plötsligt så fick allt en vändning och jag började planera och se fram emot saker. Sömnen tog otroligt lång tid att få ordning på, har de inte ens idag men då var de betydligt värre. Under två veckor sov jag 1-2 timmar per natt och sedan var jag vaken i en vecka. Jag blev psykotisk och såg och hörde saker som inte fanns och fick då sömntabletter men de gjorde mig till värsta zombien så jag tog dem bara var tredje natt och de höll på så i flera månader! Hur överlevde jag där egentligen? Jag blev ju som sagt psykotisk och såg och hörde saker som inte fanns och de är den största anledningen till att jag idag är så fruktansvärt rädd för att sova för lite!

Ett år senare bor jag i Finland och mött helt underbara personer som har gav  mig mycket hopp om livet. Dock rasade min värld ett par gånger och Linda blev min stöttepelare och psykolog och hade de inte varit för henne hade jag inte levt idag! Fantastiska människa! ❤️

Jag åt så otroligt mycket medicin då, tror jag räknade att jag tog 12 tabletter om dagen varav 10 till natten för att sova! Att jag ens orkade va människa!? 10 sömntabletter per natt och samtidigt gå i skolan med världens hangover! Kan inte sluta att fascinera mig över hur jag orkade gå i skolan med alla de medicinerna jag hade i kroppen! Undra hur min lever mådde där egentligen?

Ett år efter de uppfyller jag min högsta önskan om att åka till Australien. Där mådde jag så jävla bra! Aldrig mått bättre än vad jag gjorde där och jag menar de verkligen! Mådde inte dåligt en enda gång, psykiskt alltså. Klart jag hade mina dalar men de berodde till största del på medicinen att den ibland gjorde mig till ett nervvrak! 

Men känslan när jag kom hem och ställde mig på vågen och såg att jag gått upp mer än 10 kg och min första tanke var att de syns ju inte! Just i de ögonblicket så kände jag mig för första gången frisk på riktigt!

Livet går upp och ner och jag känner sån press på mig att jag måste må bra nu när jag rest runt i Australien och uppfyllt min stora dröm! Men i ärlighetens namn så gör jag inte de.. Vet inte längre vad jag ska göra med mitt liv och har sån ångest och panik över mitt liv.