Som vanligt när man inte kan somna så tänker jag. Tänker på hur de va när jag var sjuk, hur odödlig jag trodde mig va när jag insåg att de gick att bli frisk, hur sjuk i huvudet jag blev av alkohol när jag mådde så och vilken tur jag haft som träffat så bra folk på psyk!
Saknar min psykolog och terapeut och min läkare! Min goa rara läkare som jag inte alltid tyckt om men nu är de bästa jag har där!
Saknar personalen på avdelningen! De va så goa och rara och fanns alltid till hands när man va ledsen! De fick stå ut en hel del utbrott från min sida men de var alltid lika förlåtande.
Borde inte tänka på de för tankarna om de tar typ aldrig slut! De finns så himla mycket att tänka så jag kan tänka och fundera i flera år!
Men de är svårt att låta bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!