Min älskade Maja

Jag börjar komma på fötter igen. Eftersom min värld rasade samman för en vecka sedan så fick jag börja med ny medicin som gör att jag inte börjar få för mig en massa konstiga och mindre lämpliga saker men den gör mig också väldigt seg, trött och allmänt borta. Jag har sovit otroligt mycket och när jag inte sovit har jag varit ledsen, pratat och saknat Maja.
Maja var inte bara en katt, hon var mitt allt. För mig har de varit som att förlora min bästa vän och mitt barn! Från de att jag fick veta att hon skulle dö och några dagar efteråt så såg jag ingen anledning för mig att fortsätta leva heller. Jag ville inte leva, inte utan Maja. Klart jag visste att den dagen skulle komma då Maja inte skulle leva längre men just nu var jag inte beredd. De kom som en chock.
Jag har blivit retad många gånger över min relation med Maja. Folk har inte förstått hur nära man kan komma ett djur och hur mycket de kan betyda för en. Maja har betytt mer för mig än vad vänner och familj har gjort och de har många svårt att förstå.

Jag hör ännu Maja ibland, kan höra hennes suckar under sängen, hennes smackande från tvättstugan när hon äter och hennes skugga i dörröppningen. Vi har under våra 14 år ihop delat säng nästan varje natt och de är fruktansvärt tomt utan Maja. Allt som finns kvar nu är sönder krattade dörrlister, en himla massa kattmat, en tom matskål, hennes hål i terassgolvet, hennes nosavtryck på fönstren, håriga filtar och en massa minnen.
De är så tomt nu, ingen Maja som pratar med en, ingen Maja som kommer som ett skott när de vässas knivar, ingen Maja som kommer in med leriga tassar och geggar ner i den renbäddade sängen, ingen Maja som har sitt stora matförråd på terassen, ingen Maja som hoppar upp på dörren för att få komma in och skrämmer slag på en, ingen Maja som spinner och mjölktrampar en till vansinne, ingen Maja som håller en sällskap vid matbordet, soffan eller sängen och ingen Maja som hela tiden överraskar en med nya konstiga ställen att ligga på.
De måste få ta sin tid att sörja även om de "bara" är ett djur, de kan ta äckligt hårt på en ändå! Vi har haft många djur men alla har satt olika djupa spår, ofta beroende på hur nära man kom dem.
Som Traj, de var den hund som funnits längst i mitt liv och de är han jag saknar mest av alla hundar och hans död tog väldigt hårt på mig. Jim minns jag inte så mycket av eftersom jag var så liten, Buster hade vi knappt 3 år och även då var jag ganska liten, Kebnie hade vi också bara i 3 år så hann liksom inte uppleva så mycket tillsammans även om hennes död har varit den mest turbulenta och fruktansvärda av dem alla!
Vår andra katt Tizze sörjde jag också väldigt mycket, han hade ju funnit i hela mitt liv så de tog också hårt på mig men där var jag lite mer förberedd på att snart, snart kommer vi behöva avliva honom.
Tänkte jag skulle försöka få ihop en film med bilder på Maja men har inte haft ork att leta fram några bilder. Tänkte också skriva ner lite minnen av Maja och göra som en bok om Maja.
Låter säkert överdrivet nu allt jag gör för att hedra hennes minne men de är viktigt för mig just nu som en del i bearbetningen!

Maja

Traj

Traj och Keb

Maja och Tizze

 Tizze