Vila i frid min älskade Maja

I fredags stod de klart att min älskade Maja hade lungorna fulla med cancertumörer. Bröt ihop totalt och har aldrig gråtit så hysteriskt så länge jag kan minnas! Hyperventilerade så jag höll på att svimma och visste inte om jag skulle klara av att köra bil i 4 timmar men jag var ju tvungen att åka hem så de var bara att bita ihop.
Veterinären ville avliva henne på en gång men jag förbjöd de och de fick vänta en dag för jag skulle vara med! Jag kastade ner lite kläder och grejer i en resväska och körde den 4 timmar långa vägen gråtandes. Under tiden så satt jag och tänkte en himla massa. Bestämde mig för att Maja skulle kremeras så jag kunde få tillbaka henne och ha med mig henne vart jag vill och sen begrava henne när jag är redo för de. Så bestämde jag att jag ska tatuera in en bild på Maja på vänstra armen, har länge funderat på att tatuera något som symboliserar Maja och nu kommer jag verkligen göra slag i saken. Ska bara hitta en bra tatuerare som kan tatuera en katt. Sen får de kosta va fan de vill!
Kom fram innan båtens ens lämnat Visby men jag fick ju panik när jag fick veta de så drog ju så fort jag bara kunde. Pratade med mamma störta delen av väntan så de gick ändå ganska fort. Var den första som checkade in! Lite coolt!
Båtresan kändes väldigt snabb, hade i all hast bokat ekonomi vilket inte är de roligaste att sitta så jag uppgraderade till förlig salong och kollade på film under resan och tog mig en promenad på däck ibland.
När jag kom hem så låg Maja nerbäddad i soffan och jag la mig bredvid och grät floder. Maja hade magrat av något så in i norden, hon har alltid varit tjock men nu var hon benig och hon ville inte ligga ner på sidan utan ville hålla huvudet högt för att lättare andas. Efter typ en timma så gick vi in och la oss i min säng och försökte sova men Maja var orolig och kunde inte ligga stilla allt för länge och efter 3 timmar gick hon och jag lät henne för en gång skull gå och vara ifred. Hon var energilös och inte alls särskilt gosig utan ville helst bara vara ifred.
Sov typ ingenting utan låg bara och grät och en lite näsduk räckte in lågt och tog fram en hel handduk att torka alla tårar med. Såg nog lite roligt ut när jag gick runt med en stor handduk som en typ snuttefilt!
Dagen gick otroligt långsamt och de var ju skönt på ett sätt men den där väntan är inte rolig. Väntan på att tiden skulle komma och vi var tvungna att åka och låta Maja somna in är den värsta väntan jag upplevt!
När vi kom till kliniken så hade mamma redan åkt dit och förberett dem på att Maja skulle kremeras separat och så.
Maja fick en spruta i njuren tror jag och sedan fick hon långsamt somna in i min famn. Jag fick uppleva hennes första andetag när jag fick se henne födas på min 10 årsdag så att följa henne från födsel till död är obeskrivligt. Vi satt på en stol och hon fick titta ut genom fönstret som hon älskade och sedan somnade hon. De var svårt att lägga tillbaka henne på bordet, ville hålla henne i famnen för alltid!
Fick sedan se hennes röntgen bilder och alltså de var verkligen inte vackra. Hon hade fullt med tumörer i lungorna och hon hade bara en liten del längst ner i lungan som såg fin ut annars var de tumörer i resten. Allt gick så himla fort men de gör ju ofta de med cancer...
Rakade loss lite hår från henne som jag la i en burk och den bär jag numera runt på över allt. Vet inte hur jag ska kunna gå vidare i livet nu. Maja är den som har betytt mest för mig, till och med mer än min älskade mamma! Att Maja inte längre ska finnas när jag är ledsen eller hjälpa mig att somna om nätterna känns så jävla overkligt. De finns verkligen ingen människa eller djur som har betytt så mycket för mig som Maja.

Maja Zelda Filippa 16/8 2001 - 10/10 2015