Resa i blåst

Har sovit så himla oroligt inatt verkligen, vaknat typ varje halvtimma under hela natten.. Var ju lagom roligt att kliva upp då imorse trött som fan men de gick jag jag kom iväg till ktc. Skulle presentera våra etikämnen och jag har jobbat som fan verkligen på de men fick inte ihop så mycket och såklart så fick jag redovisa när den externa föreläsaren var i rummet! Gick sådär kände jag.. De var nog lite osammanhängande ibland och kanske lite ologiskt men mitt huvud fungerar inte just. Jag är på gränsen till utmattad för att jag är så stressad att hinna med både skolan och mig själv så allt blir lite halvdant just nu.
Mikaela var snäll och körde mig till Skövde så jag slapp ta bussen med min stora feta väska. Fick sitta i Skövde i 1,5 timma innan tåget gick så de var lite drygt men tillslut kom tåget och då hade ju såklart någon tagit min plats! Blev lite irriterad när de föreslog att jag skulle sätta mig på ett säte bredvid men då påpekade jag att de inte var en fönsterplats och de vill jag ha så tyvärr fick de sätta sig på en annan plats. Tåget tog sen 3 timmar och 20 minuter och de var hör och häpna i tid! Väl i Stockholm så gick jag på Subway och sen gick bussen till båten. Båten var sen försenad 15 minuter..
Sitter nu på båten och de blåser typ storm på sjön så de gungar en del. Är ganska sjösjuk vid de här laget men de är typ bara en timma kvar så ska nog gå bra.

Lab och bowling

Idag så hade vi övning i skolan och då skulle vi träna på att göra blodutstryk och mitt blev himla fint redan på första försöket! Stolt! Sen fick jag se de i mikroskop också och de såg väl bra ut. Fick även prova att kolla blodsocker och de har man ju gjort ett par gånger på gamlingarna så de kan jag men ville prova och kolla mitt eget och fick då sticka med en vanlig kanyl och de var lite läskigt men de gick och jag hade 6.3 i blodsocker och då hade jag ätit lunch en stund innan.
Så skulle vi kolla urinprov och då kolla densitet i en refraktometer  och sen skulle vi kolla med en sticka och läsa av. Var lite svårt att hinna med för de skulle gå så himla fort!
Men de var en intressant dag att få lära sig såna saker!

De där etikarbete blev jag aldrig riktigt klok på så skickade in den typ halvfärdigt och onöjd men de får va så för jag orkar verkligen inte lägga mera tid på de!
Ikväll så har Ida, Mikaela, Mikaelas kille Robert  och jag varit och ätit på Lamorell som är en libanesisk restaurang och de va sååååå gott! Åt så jag trodde jag skulle spricka! Sen var vi och bowlade och de var jättekul verkligen! Borde göra de oftare för de var verkligen hur trevligt som helst och så dålig var jag inte heller så de va kul!
Nu blir de att göra sig klar för natten och krypa ner i sängen och kolla på farmen!

Vill hem

Har idag bestämt mig för att åka hem på fredag. Längtar hem så galet mycket nu och känner att jag behöver få lite energi av hårbollarna hemma. Ska prata med min lärare på torsdag så får vi se hur länge jag kan stanna hemma. Blir kanske bara ett par dagar men även de kan va betydelsefullt. Så just nu längtar jag bara på att de ska bli fredag så jag kan få åka hem!
Ska se hur skolan är imorgon men de lutar åt att jag kommer skolka för vi ska ha nån etikgrej men nån tant men de känns inte så lockande. Jag håller ännu på med arbetet som ska lämnas in men ibland undrar jag vad fan de är för frågor!
Jag ska skriva om smärta och rädsla och en fråga är vad är skillnaden på att påverka, övertyga och manipulera? Hur fan ska man svara på den frågan så de handlar om min etiska syn på smärta och rädsla?! Eller vilka sanningar är du inte beredd att kompromissa med? Va fan är de för jävla frågor?! Fattar ingenting! Ska elda upp skiten när de är klart!

Saknar mina tjejer! 

My finger says fuck you

Hade en lugn helg, träffade Alexandra i lördags och pratade om allt och ingenting. Annars var helgen lugn och jag har verkligen vilat upp mig. Skulle skära upp grönsaker igår kväll och slant lite med kniven och skar mig ordentligt i fingret. De blödde och blödde och blödde, de stod som en pulserande stråle ur fingret och de gick inte att se någonting för de blödde så himla mycket! Höjde armen och höll en kompress hårt mot såret tills hela handen blev vit och jag började bli yr och skakig men de slutade inte att blöda! När jag började känna mig skakig och yr så började jag bli lite panikslagen och de gör ju inte saken bättre. Efter två timmar så stod de inte längre en stråle ur fingret men de blödde fortfarande ganska mycket. Lindade på en kompress och tejpade men de tog 10 minuter sen hade de blött igenom och jag fick göra ett nytt. Vart värsta blodbadet här med andra ord.
Var på apoteket idag för att hämta ut medicin och fick lite hjälp att hitta bra förbandsgrejer till mitt finger som borde ha blivit sytt men idag var de försent så nu gäller de att hålla rent så de inte blir någon infektion. Känner mig väldigt smidig med mitt paket på fingret, kan inte skriva klokt på tangentbordet, svårt att diska och sätta upp håret och massa andra saker som annars inte är så krångliga.
Pratade med min lärare idag om vad jag ska göra. Känner sån panik över skolarbetet just nu men de är lite bättre idag faktiskt men vi pratade lite om att jag skulle åka hem kanske bara för en vecka och sen komma tillbaka. Ska tänka lite den här veckan så får vi se. Längtar lite hem och är nere nu så vill åka hem men vill inte missa för mycket i skolan.

Jag ångrar de inte alls men de var väldigt korkat!

För 4 år sedan idag gjorde jag bland de dummaste jag gjort i mitt liv. Jag ångrar de inte alls men de var väldigt korkat!
Jag låg inlagd på psyket och var på permission hemma över natten och under tiden så satt jag hemma och drack mig full, åt tacos, surfade runt på nätet, sökte in till skolan i Finland och tidigt på morgonen tog jag bussen in till Visby. Där vandrade jag omkring och tillslut gick jag upp i mitt favorittorn på ringmuren och satt där och frös och funderade på vad jag skulle göra. Tänkte jag skulle hoppa men de blev inte så, istället gick jag till avdelningen och började bråka och slåss med alla där. Jag sa att jag gjorde de för att jag ville att någon skulle bli arg på mig. Varför vet jag inte men jag ville att någon skulle bli arg på mig men de var ingen som blev de. De hela slutade med att jag 20 år gammal kröp upp i knät på en ur personalen och grät mig själv till sömns.
Jag mådde så fruktansvärt dåligt och kände att något var fruktansvärt fel men kunde inte sätta fingret på vad och när jag försökte förklara de och ingen förstod så blev jag tillslut desperat. Kände att ingen lyssnade när ingen kunde hjälpa mig att förklara vad som var fel. Så förtvivlad jag var då vill jag aldrig vara igen. Aldrig.
De var otroligt korkat att göra så och jag pratade med min terapeut om de och hon svarade att jag kanske behövde göra något sånt för att få en förändring. De var kanske ett konstigt sätt att visa min förtvivlan men jag var så fruktansvärt frustrerad så jag blev som förbytt. Jag både sa och gjorde saker som inte alls är jag och skulle aldrig göra. De var skrämmande att förändras så mycket utan att veta varför. Men nu vet jag att de var för att jag var deprimerad och frustrerad över mitt liv och all press som sattes på mig att må bra gjorde att jag blev så konstig och började bete mig underligt.
Jag hoppas nu att jag aldrig kommer uppleva de igen även om de förändrade väldigt mycket.

Tungt

Blev uppringd idag av chefen för Skara vårdcentral som nu hade fått min anmälan på sitt bord. Herregud jag hade typ nästan glömt bort de samtidigt som jag surat över att inget har hänt. Men jag fick mitt svar att de är inte okej att göra så som hon gjorde men tyvärr jobbade hon inte kvar där och kunde inte återkoppla till henne. Men de kändes ändå jävligt bra att jag nu fick bekräftat av chefen att de var helt fel och att jag hade gjort helt rätt! 

Annars idag har jag haft panik över hur jag ska hinna med och klara allting. Skickade iväg ett mail till min lärare men fick aldrig något svar så blev väl inte särskilt mycket lugnare av de. 

Drog iväg en sväng till Skövde för att försöka rensa huvudet lite men tröttnade ganska fort faktiskt så drog hem igen. Har sen pratat lite med mamma och kollat på The Carrie diariers. Längtar hem till mina små bustroll så galet mycket. 

Pratade med mina lärare i måndags och vi diskuterade hur min framtid i skolan ser ut. Jag är lite rädd för att gå ut i praktik igen så jag skulle fundera på om jag ska skjuta lite på min praktik eller om jag ska göra halvdagar eller bara göra några veckor eller så. Jag tror att om jag får en praktik hemma på Gotland så klarar jag att fullfölja hela perioden men får jag inte någon hemma så lär jag få de svårt att göra hela på en gång. Så nu hoppas jag på att få praktik hemma! 

Men eftersom jag nu brutit ihop över all stress så är jag rädd att jag inte kommer klara allt skolan kräver innan praktiken. Jag är inte tillräckligt stark just nu heller för att verkligen fajtas och klara de. 

 

too much to handle

Skolan har rullat igång och paniken inom mig har stigit mer och mer för varje dag. Allt skolarbete som ska göras ger mig sån ångest och sen allt som hänt innan som jag inte riktigt bearbetat klart gjorde att ångesten bubblade över tillslut. Men de är bara att bryta ihop och komma igen! Jag kämpar just nu på att komma igen och de går väl sådär om jag ska vara helt ärlig. Jag tror att jag klarar saker och ting och sätter upp en fasad som säger att de kommer gå men om kvällarna har jag sån ångest så jag inte kan sova utan bara gråter och gråter.
Min största mardröm är att jag inte kommer kunna ta examen med alla andra och de är redan typ uppfyllt. Eftersom jag blev avstängd efter 4 veckor så har jag ännu 3 att ta igen och de måste jag ju göra efter examensdagen eftersom de inte finns någon annan tid att göra de.
Tycker själv att jag haft lite mycket motgångar nu den senaste tiden med Maja, praktiken, skolan, Laisa och massa annat. Jag hinner inte med både skolarbetet och mig själv och eftersom jag då sätter skolan först eftersom de kommer göra mig glad så missar jag lite grejen att bearbeta de förflutna. Så jag vet ju vad jag borde göra men jag vill inte. Jag vill verkligen inte ta en paus från skolan. Jag kommer inte må bra av att inte ha något annat än mig själv av fokusera på.
Men jag har nu kommit till en punkt där jag inser att jag måste göra något för att överhuvudtaget kommer någonstans!

Saknar mina hjärtan och knasbollar! 

Tillbaka i Skara

Har nu över en vecka haft ont i huvudet som har flyttat runt och gjort ont lite här och var och dessutom gjort extremt ont i vissa stunder! Typ som knivhugg in i hjärnan typ! Käkat citodon i en vecka nu så de börjar ju ta slut nu och de ger mig lite panik! Jag måste ha citodon för att klara av vardagen eftersom huvudvärken är så hemsk och på vårdcentralen så hittar de ju ändå aldrig några fel och allt tar sån tid så har ingen som helst lust att gå dit, ganska meningslöst också. Har även feberkänsla typ så är inte så kul att leva just nu och ännu mindre när jag inte har citodonet!
Kom till Skara i onsdags och fick då köra via Stockholm och hit så de tog en hel timme extra typ, hade bra ont i röven när jag kom fram! Stannade ju inte en enda gång på 4,5 timma så inte så konstigt.
Packade upp allting och kommer aldrig mera ta med mig så mycket kläder för helvete vad jobbigt de var! Men ska ju inte bo här så mycket mer så lär inte behöva heller. Hade dock inte så mycket annat med mig den här gången så behövde nog bara gå 3 gånger upp och ner för trapporna. Ganska skönt!
Skolan började igår och de gick bra, gick bara igenom vad kursen kommer handla om och grejer.
Ska träffa min lärare på måndag och gå igenom lite om allt som har hänt.
Idag så har vi haft de kul med de nya DV16, lagade mat och lekte lekar och de var verkligen sjukt kul!

Jävla liv

Att jag inte har de bästa flytet i livet är ingen nyhet. En olycka kommer sällan ensam som man säger och i mitt fall aldrig! Nu är min botten rejält nådd och jag kämpar vidare i hopp om att turen någon gång ska komma till mig.
Egentligen har jag ingen lust eller vilja till att åka tillbaka till Skara och fortsätta mina studier, skolan är ju en av de största anledningarna till att jag är så körd i botten som jag är. Men och andra sidan så ska de inte få vinna, för de va fel de som hände! Jag skulle inte ha blivit avstängd från praktiken, jag har läkarintyg och journalkopior som styrker de. Jag kan verkligen inte sluta älta de för de var så jävla fel! De va som att säga att jag aldrig kommer kunna jobba för jag mår alltid för dåligt! För så som jag mådde då var allt annat än dåligt, jag trivdes så galet bra där på kliniken så fanns ingen anledning att må dåligt.
Kände mig så överkörd, ingen lyssnade eller trodde på mig och jag skulle aldrig lyckas i arbetslivet. Så varför ska jag ens fortsätta?! Vet fortfarande inte men jag hoppas jag snart får veta de. Jag överväger att hoppa av utbildningen av den anledningen för allt känns så meningslöst!
Jag vill inte lämna hemmet av rädsla för att också Qiwie ska dö eller Fannie eller Stella. Jag är glad att jag ännu var hemma när Laisa drunkna så jag fick vara med och ta farväl men fy fan alltså vad hemskt de va! Har ännu inte kommit över Maja som dog för 3 månader sedan och så dör även älskade Laisa mitt uppe i allting annat också. Nej mitt hopp om en framtid är borta nu.

Fruktansvärd start på nya året

Har hållit mig undan ett tag nu av flera anledningar. Jag har varit enormt stressad över skolan då jag skulle haft tenta denna veckan men som blev förskjuten, fixa praktik, komma på vad jag ska skriva om i fördjupningsarbetet och även skriva klart de och på de kriga med skolan, CSN, försäkringskassan och jurister om min anmälan. I söndags den 3 januari så hände något som absolut inte fick hända! Älskade Laisa for upp till himlen. Hon drunknade i en damm under jakten. Hon dog en fruktansvärd död och hon förtjänade de verkligen inte! Så snäll och omtänksam som hon var så kunde hon väl få dö en snabb och icke plågsam död men de var precis tvärtom. Ingen i familjen är sig lik nu och allra minst Qiwie! Hon vet att Laisa är borta för hon fick se och nosa på henne och hon blev arg, hon morrade och reste ragg i ren förtvivlan! Vi andra mår skit men vågar inte riktigt prata om de för vi vill inte tänka på vilken fruktansvärd död hon dog. Så istället är vi förvirrade och glömska och kämpar på som om ingenting har hänt. Qiwie är väldigt deprimerad och ensam just nu så de skär i hjärtat att se henne.
Mitt uppe i allt detta så drog jag på mig en halsfluss också som nu ha spridit sig till mitt ena öra. Visst har jag fått en fin start på de nya året?!
Nej jag är så långt ner på botten jag bara kan komma just nu och har ingen lust till någonting. Jag var nere redan innan i och med allt som hände med praktiken och så kommer allt detta så jag vill inte längre. Försöker fortsätta min vardag som vanligt men helst vill jag bara skrika och gråta tills det inte finns någonting kvar och då lägga mig ner i fosterställning och sjunka genom jorden.
Har många gånger undrat hur mycket en människa kan klara av egentligen och just nu så tror jag fasiken att jag nåt kulmen, en sak till och jag kommer dö, jag kommer verkligen dö!
Väntar på tid på psykiatrin men tvivlar på att de kommer bli av innan jag åker tillbaka till Skara. Hade verkligen behövt de och hade verkligen velat träffa min älskade läkare. Kan ju alltid ringa och pusha på men lär nog inte få träffa varken min läkare eller den läkare jag träffade sist.

Här är sista bilen som togs på Laisa. Fannie hade gått och lagt sig i hennes bädd så hon vandrade och visste inte vart hon skulle ta vägen och vi blev argare och argare och sa till henne att gå och lägga sig tills vi fick se varför hon inte ville lägga sig där. Men efter lite lockande så la hon sig där tillsammans med Fannie och de sov sedan gott ihop! Gullungarna!

Firar 5 år

Idag firar jag 5 år här på blogger och har inga som helst planer på att sluta. Älskar blogger hur mycket som helst för att designen är fin och extremt lätt att ändå på. Bloggade på blogg.se förut men där skulle man hålla på med koder och skit och jag blev tillslut så frustrerad så jag började gråta! Nej jag trivs här och kommer fortsätta här ett bra tag till. Älskar att gå tillbaka och läsa om vad man gjort flera år tidigare även om allt kanske inte är intressant så kan de ändå vara kul.