Inte stabil nu

Får svårare och svårare att andas för var dag som går. Kan för allt i världen inte få ner luft i lungorna, de tar totalstopp vid halv bröstkorgen. Samtidigt känner jag att ångesten är i halsen nu och de gör inte saken bättre. Vill gråta, vill få ut frustrationen men kan inte gråta eller ens sätta ord på vad jag egentligen känner. Kan inte förklara varför jag känner så eller vad de är jag känner egentligen. Jag har känt många olika ångestkänslor men denna är ny tror jag. Vet inte riktigt vad de är och även de gör mig frustrerad.

För ett par veckor sedan trappade jag ner en av mina antidepressiva för att den gav mig hemska biverkningar och tanken var att jag skulle sluta med den, bestämde de själv men pratade ändå med en läkare om de som sa att de skulle väl inte vara några problem. Bara de att jag nu äter en halv tablett för jag kom inte längre än så men tror att den där halvan som jag nu inte tar kan vara en av orsakerna till att jag nu mår ännu sämre psykiskt. Sen jag trappade ner så har jag blivit mycket piggare på morgonen och jag sover helt okej med hjälp av en annan medicin. Men ångesten och matthetskänslan bara växer för varje dag.

Så om jag nu har kommit på att de är medicinen så borde jag ju då kunna jobba därifrån men de är inte så enkelt. Jag vill verkligen inte trappa upp igen för biverkningarna gör i längden att jag mår ännu sämre. Dessutom ger de mig inte riktigt svar på varför jag dippar nu, något måste ha hänt men kan inte komma på vad de skulle vara.