Hur som helst kom jag upp i tid men hade planera att hinna förbi djurkyrkogården innan jag skulle till terapeuten men de hann jag inte. Vid terapeuten vägde jag mig och jag har gått upp. Lite småpanik över de faktiskt. Vet inte om de beror på medicinen gör de de så kommer jag sluta med den oavsett vad de tycker, men går jag upp av mig själv kan de vara okej och jag bryr mig inte så mycket. För om de är medicinen så är risken att jag kommer gå upp tills jag rullar fram typ! Kommer inte sluta gå upp i vikt förens jag slutar med den medicinen. Annars pratade vi om sommaren litegrann, den är lite oklar så jag får lite smått ångest. Men jag känner mig redo för arbetsträning men de projektet jag var med i förut kunde inte ta emot mig förens efter sommaren så de var lite tråkigt. Jag känner ju att jag måste komma igång lite innan jag flyttar till Finland så att de inte blir värsta omställningen med rutiner och så. Så vi får se hur de blir...
Träffade Elin idag också, vi åt på fiket men vi hade nog lite för höga förväntningar så vi var lite besvikna men de var helt okej tyckte jag iallafall. Gick en runda på stan inklusive Adelsgatan, solade gjorde vi med fast jag inte får. Men ingenting verkar hända så jag har blivit lite mindre rädd. Men de skulle ju vara hemskt om de nu ploppar upp massa fula äckliga utslag i ansiktet eller i hårbotten! :(
Fick också så fruktansvärt ont i mina fötter idag! Så var förbi en sportaffär och handlade sulor, ville egentligen ha ett par riktigt bra men de fanns inte i så små storlekar så fick köpa några billiga som säkert kommer gå sönder efter ett par gånger. Dessutom blev skon nästan lite för liten så de klämmer lite men ska knyta om dom så de blir lite större.
Valparna är nu dessutom födda! Vet inte exakt när de föddes men troligtvis igår eller något. En tjej och tre killar, två bruna och två svart/vita. Fick bild på dem förut men vi vet inte vilken som är tiken, de återstår att se. Nu längtar man ju helt sjukt mycket. Men man blir dock ännu mer påmind om Kebbie. Om när hon var liten och man skulle hämta henne. Hon var så liten och söt och somnade nästan hela tiden i ens famn. Tänk om man visste då vad som skulle hända ett par år framåt.. Usch nu är tårarna påväg...
Igår var vi dessutom ute och gick en sväng vilket vi inte gjort sedan Kebbie försvann, hur som helst var vi förbi jordgubbslandet och kollade och då jag skulle gå ner i ett dike och plocka en blomma så ser jag att de prasslar till och att de då är en orm som slingrar sig fram mot stenen vid sidan av diket. Skriker ju såklart till då jag blev asrädd men ormen verkade bli ännu räddare för den gömde sig ganska fort!
Har fastnat på denna sång, ganska bra faktiskt men lite jobbigt!
Sötnosarna jag saknar så de gör ont!! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!