Ett år som sjukskriven..

Idag har jag varit sjukskriven i 366 dagar, alltså ett helt år. Dessutom är jag sjukskriven ett bra tag till så de 366 dagarna kommer bli fler.. Så vad ska man säga? De känns helt sjukt!
De känns ju såklart inte speciellt bra med tanke på längden och min ålder. Jag är bara 20 år och att vara sjukskriven så länge hör inte till vanligheten precis. Samtidigt är det ju så att jag måste bli frisk, eller i alla fall tillräckligt stark för att klara av ett arbete, och de blir man inte på en vecka. De tar tid och de måste de få göra.
Känner att både jag och många andra börjar tröttna på att jag är sjukskriven. Anledningen till att jag börjar tröttna är för att man är inte gör så mycket. Man träffar inte folk och man gör inte mycket nytta. När man arbetar och tjänar pengar så gör man nytta för hela samhället men jag är bara en belastning och har varit det ett tag nu. Alla vill ju känna sig värdefulla men de gör inte jag som sjukskriven. Men som sagt det måste få ta den tid det tar och jag kämpar på som bara den för att inte falla tillbaka nu utan försöka hålla mig kvar där jag är eller ännu hellre klättra mig uppåt lite till! Jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde för ett tag sedan.
December, januari och början av februari var min värsta tid någonsin i mitt 20 åriga liv! Då var jag så långt ner i avgrunden man bara kan komma och jag tror jag behövde komma till botten innan jag kunde ta mig upp. För jag har mått dåligt väldigt länge utan att de blivit bättre men nu har det blivit bättre och jag hoppas verkligen jag kommer få fortsätta må så här bra eller lite bättre!
Ju längre man är sjukskriven ju svårare är det också att komma tillbaka. För när man är sjuk har man en trygghet och man vet att det oftast inte förväntas så mycket på en, man har inga större krav. Att ta sig ur det är ganska svårt och läskigt. Att överge en identitet som blivit en själv! Dessa krav kan bli jättesvåra att leva upp till för att man helt enkelt inte vet hur man ska göra. Det kan vara en enkel sak för en person som är frisk och aldrig varit sjuk en längre tid men för en annan som varit sjuk och instabil ett tag blir de jättejobbigt!
Just nu känns dock allting ganska bra, jag har mina dagar men de är som sagt få och blir allt färre men jag kommer nog aldrig bli av med de dagarna helt. Jag känner att jag nog är redo för arbetsträning iallafall, vill hinna jobba upp mig och skaffa rutiner inför hösten så de inte blir värsta krocken för mig så jag lägger av helt. För jag ska klara av flytten Finland till hösten! Jag har missat ett år av den som ska vara den bästa tiden i ens liv, ungdomen när man jobbar på skitjobb, festar nätterna långa och träffar kompisar. Men man är ändå på något sätt ganska lycklig. Jag har tillbringat månader inlagd på psyket och jag har varje vecka haft minst ett möte där, jag har legat hemma flera dagar och gråtit i min säng och min ork har varit minimal. Kompisar och svikit en när man som mest behöver dom och att festa har varit svårt att få ork till. När orken kommit tillbaka är det ingen som vill ha med en längre, varför vet jag inte och de gör mig ledsen.
Så Finland ska bli en nystart och jag ska ta igen allt jag missat under året som gått!