Alkoholförgiftad eller drogad...??

Ett år. Det är nu ett år sedan det hände. Jag vet inte och ingen annan vet heller vad som egentligen hände och orsakade det. Vissa påstår bara att jag fick för mycket alkohol i mig medan andra påstår att jag blev drogad. Jag vet själv inte vad som är sant men att jag skulle blivit drogad känns inte logiskt. Vem skulle ha drogat mig och varför? Samtidigt så tyder inte mitt beteende på att det enbart skulle varit alkohol. Jag minns själv dåligt men jag minns ändå ovanligt mycket för att ha varit i det tillståndet.
Jag minns att jag går förbi Alis mot österport, går bredvid en tjej jag inte vet vem de var. Går in i österport och då stannar tjejen och jag fortsätter några steg, vänder mig sedan om och säger ”stannade du nu?” sedan ramlar jag ihop. Allt det minns jag hur klart som helst. Sedan är det svart men väldigt få och suddiga bilder där jag sitter på en bänk och alla runt omkring som försöker hålla fast mig. Jag växlar mellan medvetslös och vaken hela tiden.  Jag börjar minnas igen när jag står precis utanför österport med två poliser vid min sida som håller fast mig. Innan jag hamnade i polisens händer ska tydligen ambulansen ha varit där men inte velat ta med mig för att jag var för aggressiv. Har ingen som helst minne av att ambulansen varit där.
Jag minns polisfärden till akuten och jag minns att jag inte tyckte om att han höll fast mig och frågade om han inte kunde släppa i alla fall en hand. När jag ska gå ur polisbilen blir jag medvetslös igen och de släpar in mig på ett rum. Sedan gick allt jättefort och jag hade sjukhuspersonal överallt! När de skulle sätta kanyl i armen behövdes mellan sex och åtta personer för att hålla fast mig och få mig still, jag hade ingen som helst kontroll över min kropp och kunde inte för allt i världen vara still. De gick verkligen inte. De frågade mig hela tiden VAD och hur mycket jag hade tagit och jag sa hela tiden att jag INTE hade tagit något överhuvudtaget men de trodde inte på mig. De frågade mig om mina mediciner om jag tagit fler än jag skulle men de hade jag inte vilket de inte heller riktigt ville tro på.
Läkaren jag mötte var samma läkare jag träffade på psyk första gången jag var där och jag mindes allt det hur bra som helst och de talade jag till och med om för honom vilket var ganska chockerande med tanke på mitt tillstånd! Jag började även först då att kräkas och jag vet inte om gav mig något som gjorde att jag började kräkas eller om jag gjorde de ändå. Jag vet heller inte vad de gjorde med mig i övrigt. Det är ganska svart där ett tag.
När de skulle kolla urinprov blev det problem. Kunde inte kissa alls och satt säkert på toastolen i en kvart! Så sköterskan gick iväg för att hämta grejer till att sätta kateter men jag blev de så rädd när hon kom tillbaka med alla saker att jag började kissa för fullt! Sen har jag lite suddiga minnen och jag tror att jag slumrade till mellan varven. Efter ett par timmar hade jag lugnat ner mig och kunde styra över min kropp så jag kunde vara still. Jag klättrade lite ibland men la mig ganska snart och sov. Läkaren kom sedan in och talade om att de endast hittat alkohol i mig men att de mycket väl kunde vara så att de fanns någon drog i mig som de inte kände till. Mitt blodsocker var lågt så jag fick ett glas saft jag skulle dricka men jag ville inte dricka av någon anledning så de satte dropp och jag somnade om. Så när morgonen kom fick jag äntligen åka hem. Mamma hade varit med hela tiden ända sedan jag kom till akuten så hon var glad att äntligen få komma hem också.
Några dagar senare får jag hallucinationer och börjar se saker som ingen annan ser och då börjar läkarna än en gång fundera på om det faktiskt var så att jag blev drogad den där kvällen.
Många förväntade sig ju att jag skulle bli ganska avskräckt från slabbedasken och alkohol men sanningen var den att jag fick som abstinens efter mer. Jag blev inte alls rädd utan tänkte bara att ”jaha, då vet jag hur det blir till nästa gång” och ville bara dricka på nytt. Jag blev inte speciellt rädd alls över händelsen och har inte varit det heller förens nu när jag började skriva ner allt detta. Jag blir nästan lite rädd av den här historien. Läskigt! Det var inte speciellt trevligt alls och tänk på vad som hade kunnat hända om jag inte hade haft vänner i närheten som såg till att jag fick vård. Hade kanske inte levt idag..
Jag kommer antagligen aldrig få veta vad som hände men de är faktiskt inget jag går runt och tänker på jämt men ibland. Som alla ouppklarade frågor vill man ju ha ett svar men jag har nog accepterat att jag aldrig kommer få veta de och slutar nog grubbla över det.

Jag förstörde mångas kväll inte minst Annas och min pappas! Pappa fyllde 50 år och Anna 20 år och jag var på väg till krogen med Annas vänner när det hände. Dessutom blev min bror helt förstörd och orolig över allting. Han ville inte prata med mig på ett tag. Jag blev jätteledsen över det men de var ju inte direkt något jag kunde styra över.
Jag ber om ursäkt för att jag ställde till det och jag tackar otroligt mycket för all hjälp jag fick!