Önskar jag kunde skriva som jag kunde förr. Kollade nyss igenom min blogg och om man ser i våras och i somras så kunde jag ju skriva hur mycket som helst. Kunde verkligen sätta ord på mina tankar men jag kan inte det längre. Det enda jag skriver om nu är hur frustrerande det är att inte kunna få ner tankarna i ord. Det brukar hjälpa och kännas bättre men jag kan inte längre formulera vad jag känner inte ens när jag pratar med någon. Nu tänker jag ju på det hela tiden att jag inte kan skriva vilket antagligen sätter ännu mera stopp för det men hur slutar man tänka på något som man inte kan sluta tänka på? Jag känner en otroligt frustration över att det är så här. Jag skriver nog antagligen allt detta onödiga i hopp om att jag kanske kan kunna börja skriva ner allt som händer i mig om jag bara skriver en massa. Jag upprepar samma sak om och om igen men de struntar jag i. Jag vill bara få ordning i tankeverkstaden så jag kan ta in och förstå bättre.
Fina Linda har tagit med mig ut på promenad nu två dagar och de har verkligen varit skönt och vi har pratat massor vilket känns ganska bra faktiskt. Om jag bara kunde komma ihåg vad vi pratar om. Mitt minne sviker mig och jag glömmer saker och blandar ihop och är allmänt förvirrad. Inte kan jag sova nu heller utan ligger mest och väntar på att jag ska somna men när de aldrig händer sätter jag mig framför datorn och blir vaken hela natten istället... Vet att jag borde sova men de går ju inte!
Sitter i mitt fönster och kollar ut och allt jag ser är massa snö som faller. Älskar min utsikt över halva stan och den är faktiskt lika fin i snö som utan. Men den är inte lika fin på dagen som på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!