Mest är det mitt förflutna som spökar. Jag tänker ofta tillbaka och blir rädd. Blir verkligen så rädd för mitt förflutna så jag blir ledsen. Kan ju liksom inte göra mig av med det och det är ingenting jag vill göra heller men jag önskar att jag inte skulle bli så rädd när jag tänker tillbaka utan använda de som ett hjälpmedel istället. För jag ångrar absolut ingenting och om jag skulle kunna ändra på något så skulle jag nog faktiskt inte göra de. För jag har lärt mig så himla mycket verkligen!
Ibland funderar jag också på om jag verkligen gör rätt val i livet.
Kom att tänka på när jag låg inne senast, alltså i januari 2012. Då pratade jag mycket om skolan i Finland och att jag bara längtade efter att få söka dit och få en nystart i livet. Eftersom jag ofta var ledsen så fick jag faktiskt låna en nalle att ha i vid mig, när jag en dag var jätteledsen och satt och pillade på nallen får jag syn på en lapp där det står "Made in Porvoo"! Kunde ju inte vara något annat än ett tecken på att de var rätt!
Men när jag nu tänker tillbaka på mitt år där så funderar jag ofta på om de var så rätt.. Hade jag verkligen de så bra där, fick jag verkligen den nystarten jag väntade mig? Enligt mig så är svaret faktiskt nej. Till en början var de en nystart men med tiden föll jag snabbt tillbaka i gamla mönster igen och allt kändes som vanligt. Jag mådde inte alltid så bra även om jag är övertygad om att jag hade mått ännu sämre hemma på Gotland. Det är klart jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och jag har överträffat både mig själv och många andra men inte på det viset som jag hade hoppats. Jag mådde inte så bra som jag hade väntat mig, redan efter två veckor där så funderade jag på att ge upp och vid jul så var den tanken starkare än någonsin. Funderar mycket på hur det skulle varit om jag gjorde de. Gjorde jag rätt som stannade kvar? Hade jag mått bättre om jag flyttat hem och återigen försökt arbetsträna? Jag vet att om jag hade flyttat hem igen så hade mitt självförtroende som precis tagit ett jätteskutt uppåt hade åkt frittfall ner i botten igen och det hade tagit lång tid att återhämta sig. Men hade jag ändå mått bättre än vad jag många gånger gjorde?
Jag är glad att lyckades fullfölja min tid där och glad över de flesta människor jag lärde känna men jag kan ändå inte låta bli att fundera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!