Varför fungerar inte jag som de flesta andra?!

Trodde jag på de själv eller?? Var så trött förut att jag höll på att somna så att sova utan medicin kändes som att de skulle funka. Men de kunde jag ju glömma, har nu vridit och vänt på mig i 2 timmar men jag är ännu klarvaken! Att jag ännu är vaken ger mig ganska mycket ångest, hur tror jag att jag ska klara mig i Australien?? Hoppet om att en dag bli medicin fri går i botten och jag börjar tro att jag aldrig blir av med sikten. Jag vill verkligen och de gör mig så ledsen att hur många gånger jag än försöker så misslyckas jag!
När andra säger till mig att jag är för inställd på att jag inte klarar mig utan så blir jag lite ledsen. För jag vill inget hellre! Och jag försöker och kämpar men jag misslyckas  jämt och hur kul känns  de då? När jag inte får sova så fylls hela jag med ångest för att börja få vanföreställningar! Jag har varit med om de och de är bland det mest obehagliga jag har upplevt! Så jag vill inte hamna där igen, och eftersom jag blir dålig om jag inte tar medicinen så har jag svårt att låta bli medicinen.
Hur jag ska lösa det här inatt vet jag inte. Om jag ska ta någon medicin nu eller om jag ska ligga vaken tills det blir morgon....