Freedom

Får så mycket minnen i mig nu! Ett år har gått så otroligt fort och när jag kollar tillbaka i bloggen så får jag tillbaka den känslan jag hade då! Jag var så stolt verkligen!! Jag var så stolt och lycklig för första gången på jättelänge! Jag kunde knappt fatta att de var sant och de var en helt underbar känsla! Det var första steget mot att bli frisk och klara av ett vanligt liv.
Då var min dröm att vara normal och leva som normala människor gör. (Nu ska vi inte krångla till de och försöka definiera normal men jag tror de flesta förstår vad jag menar.) Jag ville umgås med människor, göra roliga saker, prata, flamsa, sköta om mig själv och leva som man borde göra i min ålder. Målet blev uppnått och jag fick allt de som jag önskat! Ibland klarade jag inte mig själv men då hade jag min underbara honey bunny som hjälpte mig upp på fötter igen! Love yaa!! <3 br="">Men jag har ändå lyckats klara mig ifrån den tryggheten jag har här på Gotland och de är ju något jag också kan vara stolt över! 
Jag äter ännu antidepressiva och lugnande medicin dagligen men jag måste tänka att de inte är så konstigt. De finns jättemånga människor som gör de och de fungerar fortfarande som vem som helst. Själv ser jag de bara som konstigt och de drar ner mig. Jag vill ju vara en vanlig människa som fungerar utan en massa mediciner och inte ska behöva vara beroende av de. Försöker tänka att tiden kommer då jag slipper dessa mediciner dagligen men ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att de tider kommer vara speciellt länge. Jag tror att jag kommer behöva medicinera mer eller mindre hela livet. Men något jag verkligen hoppas är att jag i framtiden slipper behöva ta medicin för att kunna sova! Jag har nu i över 2 år behövt äta medicin varje kväll för att kunna sova, tar jag inte medicinen så sover jag inte och jag har försökt att klara mig utan men jag har då varit vaken i flera dygn utan att bli det minsta trött. Sliten och seg men inte ett dugg trött. Vet inte vad som är fel men något är väldigt fel i mitt huvud men jag hoppas att det felet snart försvinner så jag kan bli som förr då jag kunde sova när som helst, var som helst, hur som helst!
När vi kom hem från klassresan till Mallorca i nian sa min lärare "de jag kommer att minnas från den här resan är Mattias spanska och Carros sovande" Så fort vi fick en ledig stund så passade jag på att sova och de önskar jag att jag ibland kunde göra nu med! Jag kunde sova hur mycket som helst och jag fattar inte hur?! Då kunde jag somna på stranden, bussen, båten, bion, skolan, vart som helst verkligen! Men de går inte idag, då får jag vara glad om jag lyckas somna på kvällen och dessutom lyckas sova utan att vakna en si så där 10-15 gånger per natt..
Nej nu känner jag att jag har svamlat färdigt! Ibland när jag börjar skriva så kommer de bara en massa tankar som sedan spårar in på andra saker så de kan verka lite osammanhängande ibland och ibland kan man ju undra varför jag berättar och skriver om vissa saker.... De undrar jag med men nu ska jag inte tänka på de utan nu ska jag försöka sova!