Så om jag ser något en annan gång så kommer jag definitivt inte säga något till polisen att jag såg vad som hände! Mitt självförtroende sjönk ju i botten nu så jag känner mig helt jävla misslyckad och ångrar precis allt jag sa! Man tror att man gör en god gärning men i själva verket blir man behandlad som skit så man vill absolut inte vittna flera gånger! De var jävligt fult gjort och hade jag haft självförtroende hade jag utan tvekan sagt emot och fråga vad fan han höll på med! Hade anmält de också för jag kände mig faktiskt kränkt och han kan gärna få betala den medicin och de samtal jag tvingats ringa för vad han åstadkom plus betala skadestånd för sveda och värk! Nej jag blev verkligen ledsen och jävligt rädd för att i fortsättningen hjälpa andra genom att vittna!
Hade jag inte vittnat hade jag fått betala 2000 kronor men de hade jag fan hellre betalat för att slippa bli behandlad på de viset!
Men nu är de över och de känns skönt men kommer ta tid och gå vidare nu för min del..
Så min dag blev inte som planerat, skulle varit och fikat och umgåtts med mamma tills hon skulle börja jobba men jag lämnade mamma själv och åkte raka vägen hem och slängde mig i sängen med Maja och grät tills jag inte hade tårar kvar. Tog sen in hundarna igen för att få ännu lite mera tröst och när jag lugnat mig så tog vi en promenad i skogen och försökte rensa tankarna men fattar inte hur man ska lyckas må bättre av en promenad när ångesten står en upp i halsen?! så de blev några fler tårar där..
Jag har svår ångestproblematik så små saker kan bli enorma för mig och jag kan bryta ihop totalt för minsta lilla. Hur mycket jag än försöker gå vidare och glömma de som hänt så känner jag ändå en ångest som vägrar försvinna! Jag har jobbat hårt för att förbättra min ångest och medicinerar dagligen mot de och de går tyvärr sådär. Visst mitt självförtroende steg enormt när jag flyttade till Finland och även när jag reste till Australien så fick jag en ordentlig boost! Men när jag blir lite mera deprimerad eller nedstämd så krävs de inte mycket för att jag ska bryta ihop totalt och för mig tar de lite extra lång tid att återhämta mig från en sån sak. Hade mina stunder i Australien också som jag bara ville ge upp men underbara Alexandra stöttade mig så jag kom på fötter igen, men de tar lite längre tid för mig.
Efter operationen jag gjorde i början av månaden så hade jag panikattacker dagligen efteråt och hade de i minst 2 veckor innan de började klinga av. Så jag har ännu ibland panik över operationen och nu ska jag tass med de här... Suck! Ska på återbesök med näsan på fredag och de har jag ganska mycket ångest över också så nu är de allt annat än roligt att vara jag!