Jag är en kämpe!

Låg och funderade idag. Jag har kommit på en sak om mig själv. Jag är verkligen en envis kämpe!
Jag menar även fast jag haft många motgångar i mitt liv så har jag aldrig riktigt gett upp. Mitt mål i livet som jag satte när jag var 16 år var att åka till Australien efter studenten. Men istället fick jag anorexi och blev deprimerad och åkte in och ut från psyket och de hände en hel del saker under den tiden som fick mig att vilja ge upp, men dagarna gick och jag gav aldrig helt upp så de var väl lika bra att fortsätta leva ett tag till fast jag inte såg någon mening med de. En dag i december 2011 kom jag på vad jag ville göra i mitt liv och helt plötsligt fick jag hopp om framtiden. Efter en massa häng på psyket så bara tog jag mitt pick och pack och flyttade till Finland av någon väldigt underlig anledning och pluggade! Antagligen var de Gud som ville förena mig med underbara Linda som har betytt så obeskrivligt mycket för mig! tack för att du finns hjärtat! < 3 I Finland pluggade jag till de som jag verkligen ville jobba med, DJUR! Då kunde jag checka av utbildning på min lista om vad som måste göras för att ta sig fram i livet. Efter ett kämpigt men otroligt lärorikt och kul år i Finland så kände jag mig helt ostoppbar och kände att har jag tagit mig så här långt i livet så ska jag ta mig hela vägen, hur jävlig den än kommer vara! För under den tid jag tillbringade på psyket så mådde jag verkligen inte bra, obviously annars hade jag inte hamnat där, men att må så jävla dåligt som jag gjorde då var verkligen fruktansvärt! Känna de känslorna jag kände och tänka de tankarna som jag gjorde då önskar jag verkligen inte någon! Jag är så in i helvete glad att jag tagit mig upp från de äckliga djupet jag befann mig i.
Efter Finland så sprudlade jag av energi och kände att äntligen kan jag få börja leva de liv jag faktiskt vill och börja uppfylla de mål jag har i livet så jag bokade en enkelresa till Australien. Reste runt i Australien med människor jag aldrig träffat tidigare och hade verkligen the time of my life! Jag hade motgångar i form av sjukdomar och fick vid i alla fall ett tillfälle överväga att åka hem men jag stannade för att kunna uppfylla fler mål här i livet.
Så när jag ser tillbaka på den här resan så inser jag vilken jävla kämpe jag är! Så nu ska jag bara fortsätta i samma bana! Jag har en tendens att alltid råka ut för en himla massa motgångar här i livet i form av sjukdomar som begränsar aktiviteter jag vill göra men samtidigt försöker jag göra så mycket jag bara kan utan att låta de hindra mig. Varför ska jag låta mig hindras att uppfylla drömmar bara för att jag varit sjuk? Vad är de som hindrar mig att resa för att jag äter massa medicin? Varför ska jag låta mitt förflutna begränsa mig? Nej så länge jag mår som jag gör nu så finns de ingen anledning för mig att inte leva de liv jag vill!