I lördags gosade jag ner mig nyduschad i sängen med nya kuddar, nytt täckte, nya sängkläder och Maja och hade de hur mysigt som helst! Maja älskar de nya täckte, hon borrar ner sig ordentligt i allt fluff.
Igår så kom Qiwies uppfödare på besök bara sådär! Blev helt chockad när han stod utanför dörren men självklart fick han hälsa på både Qiwie och Laisa och se hur de har de. Men de har de väldigt bra här! De var verkligen kul att han kom på besök och fick träffa de små sakerna!
Annars fylls mina dagar med näsblod. Har väl näsblod 3-4 gånger per dag.. Lagom roligt men de ska jag tydligen få dras med i ett par månader!
Ska på återbesök på fredag så vi får se vad han säger då men han tycker väl de ska vara så och jag ska ha så ont och jag ska ständigt oroa mig när jag befinner mig utanför hemmet att jag ska få näsblod som kräver minst en halvtimma för att få de att sluta. Japp min vardag!
Imorgon är de rättegång, ÄNTLIGEN blir den av men jag är så in i helvete nervös!!! Ska alltså vittna om en sak som händer för snart 4,5 år sedan! Är så sjukt rädd över vad som ska hända och om de kommer ställa frågor som jag inte begriper ett ord av, eller om jag säger en sak och så påstår de en annan så jag blir osäker och får panik. Att jag ska få en panikattack av all press är nog de jag är mest nervös över. Kommer ha mamma med mig men hon lär ju få sitta utanför salen under tiden jag vittnar.. Hatar att ha allas blickar på mig prata inför massa människor och dessutom kanske säga något som får en människa dömd, bara de känns ju lagom roligt! Har aldrig riktigt gillat att prata inför publik om jag inte vet vad jag ska säga i förväg eller är så säker på min sak att jag kan prata och berätta om de för jag vet att ingen annan vet något om de. Så ångesten är ganska hög nu, undrar hur de kommer gå att sova inatt och undra om jag borde ta nåt lugnande innan för att minska risken för panikattack...? Fast jag har tappat hoppet om de lugnande jag har efter operationen jag gjorde. Fan alltså vilken panik jag har!!
Det går nog bra. Tänk på att inte tveka, var säker på din sak. Tänk igenom händelsen noga innan, precis hur det gick till så att du vet vad du ska säga.
SvaraRaderaDet är bättre att säga att man inte vet/minns än att börja tveka. Och att vara säker på sin sak och hålla fast vid vad man sagt. Annars tar de snabbt fast vid ens tveksamhet och ställer knepiga frågor. Titta inte på personen du vittnar mot. Jag har vittnat två gånger mot en person som (i grupp) misshandlade en kompis grovt. Det kändes jobbigt att han satt där bara några meter ifrån, men i övrigt var det inte lika farligt som jag trodde innan.
...om du inte förstår frågan är det bara att säga det, be dem omformulera. De förvränger inget du säger, men om du tvekar och säger emot dig själv märker de din osäkerhet, så därför viktigt att gå igenom det i huvudet innan så du vet precis vad du kommer ihåg och sedan håller dig till det. Börja inte anta något utan säg bara saker du är säker på. Då klarar du det galant. Som vittne är man bara inne medan man själv vittnar. Man får först berätta vad som hänt från början till slut med egna ord. Sedan ställer de lite frågor på detaljer intressanta för dem och om något varit oklart för dem. Sedan får du gå ut igen.
SvaraRadera