För ett år sedan hade jag två dagar kvar att leva

För ett år sedan idag kom jag i kontakt med psykiatrin för första gången. Det var min sjukgymnast som sa till mig att jag var tvungen att träffa en läkare samma dag för de gick inte längre. Jag var först på vårdcentralen för att jag hade ont i njurarna. Läkaren upptäckte ganska fort att jag inte åt eller drack så han frågade mig hur det stod till egentligen. När jag berättade blev han lite fundersam på vad han skulle göra så jag fick gå ut i väntrummet medan han tog andra patienter och funderade på vad han skulle göra med mig. Till slut kom han ut och sa att jag skulle till psykiatriska kliniken och att de fanns en tid bokad en timma senare.
Skräckslagen satte jag mig i bilen och körde mot stan. Försökte ringa kusin Emma men hon kunde inte prata då utan ringde upp när jag satt i bilen på parkeringen och funderade på om jag skulle gå dit eller åka hem igen. Emma kom och följde med mig och vi träffade en väldigt otrevlig läkare. Om jag var skräckslagen innan vet jag inte vad jag var när jag satt där och svarade på frågor som jag fick anstränga mig till det yttersta för att svara någorlunda klokt på, med en läkare som dessutom var otroligt svidig och otålig. Kunde inte alls tänka och mitt minne var ju sämre än en guldfisk så att svara på vissa frågor var inte lätt! Men jag är väldigt glad att Emma följde med! Älskar dig!! <3
Utan Emma hade jag brutit ihop totalt! Vilket jag i och för sig gjorde efter läkarsamtalet. Läkaren sa att jag hade två dagar kvar att leva och jag hade två val, antingen läggas in på en gång eller komma tillbaka dagen efter på villkoret att jag drack och bli inlagd då. Jag valde att komma tillbaka dagen efter och då sa han att om jag inte gjorde de skulle han skicka polisen att hämta mig. Vi gick ut och jag grät tills tårarna tog slut! Satt i 1 timma på parkeringen utanför och grät och pratade i telefon med Emmas mamma, alltså min faster som jobbar på psykiatrin. När jag lugnat mig åkte vi till mammas jobb och berättade allting. Mamma blev såklart väldigt chockad. Ville inte sova hemma den natten så åkte med Emma till Stenkyrka och sov över.