Jag har kommit på en sak. Att ju mer mediciner jag äter ju mer coca cola dricker jag. De är alltid så att när jag äter mycket medicin så börjar jag dricka så mycket cola. Jag gillar att ta min medicin med cola, man känner inte den äckliga smaken och de är gott. Risken att förstöra något gott är ganska liten.
Jag har ikväll annars kollat på en dokumentär om psykiatrin i Sverige och de är ju av någon anledning lite triggande. De sätter igång massa tankar och idéer på både gott och ont. Men som tur är vet jag vad de beror på och kan hantera de på ett bra sätt.
Jag saknar faktiskt lite psykiatrin. För de finns inte något annat ställe där de tror på en så mycket och förstår och verkligen lyssnar på vad man säger. Vid en vanlig läkare eller sjuksköterska så går allt in genom ena örat och ut genom de andra och har man tur så kanske en fjärdedel fastnar. Men på psykiatrin tar de in precis allt man säger. Till och med sådant man själv knappt kommer ihåg att man sagt! För allt är så viktigt! Många gånger tror jag i och för sig att de kanske kunde bry sig lite mer än vad de gör men jag känner mig faktiskt väldigt omhändertagen där. Men jag vet att andra inte blivit det och de är väldigt synd.
Men som sagt jag är över lag nöjd med min egen erfarenhet inom psykiatrin. Har nog bara känt mig dåligt bemött en gång och de var den kvällen jag kom dit första gången! De var hemskt och jag kan utan tveka säga att jag ALDRIG har varit så rädd i hela mitt liv. Inte ens när jag varit nära att dö har jag varit så rädd! Vet inte vad jag var rädd för men jag hade ingen som helst erfarenhet av psykiatri så jag var nog livrädd vad de skulle göra med mig och vad som skulle hända. Men efter de så har alla andra bara varit trevliga och inte alls speciellt skräckinjagande. Dessutom känner jag de flesta där så jag känner mig ju trygg med dem. Men nu är de bra länge sen jag var där och jag saknar verkligen vissa personer! En oförglömlig tid som har varit en av de bästa i mitt liv! Ångrar absolut ingenting och jag är glad över allt som jag gått igenom för jag har lärt mig så mycket mer än vad "friska" personer någonsin kommer lära sig.
Jag skäms inte heller över det jag gått igenom utan tvärtom! Kan jag öka förståelse och kunskap om psykisk ohälsa så är jag bara glad! Jag delar gärna med mig om mitt liv och händelser om de kan få folk att förstå hur det kan vara att ha det så. För när jag blev sjuk så upptäckte jag att kunskapen om psykisk ohälsa är otroligt dålig! Ingen visste hur de skulle bemöta en, ingen visste vad det innebar att vara deprimerad eller ha ätstörning. Så fort man bara nämnde något så blev folk nervösa och började skruva på sig och började prata om något annat. Det är inte farligt att prata om det och jag har sagt många gånger att om någon har någon fråga så är de bara att ställa! Jag svarar mer än gärna på frågor!
Jag har ikväll annars kollat på en dokumentär om psykiatrin i Sverige och de är ju av någon anledning lite triggande. De sätter igång massa tankar och idéer på både gott och ont. Men som tur är vet jag vad de beror på och kan hantera de på ett bra sätt.
Jag saknar faktiskt lite psykiatrin. För de finns inte något annat ställe där de tror på en så mycket och förstår och verkligen lyssnar på vad man säger. Vid en vanlig läkare eller sjuksköterska så går allt in genom ena örat och ut genom de andra och har man tur så kanske en fjärdedel fastnar. Men på psykiatrin tar de in precis allt man säger. Till och med sådant man själv knappt kommer ihåg att man sagt! För allt är så viktigt! Många gånger tror jag i och för sig att de kanske kunde bry sig lite mer än vad de gör men jag känner mig faktiskt väldigt omhändertagen där. Men jag vet att andra inte blivit det och de är väldigt synd.
Men som sagt jag är över lag nöjd med min egen erfarenhet inom psykiatrin. Har nog bara känt mig dåligt bemött en gång och de var den kvällen jag kom dit första gången! De var hemskt och jag kan utan tveka säga att jag ALDRIG har varit så rädd i hela mitt liv. Inte ens när jag varit nära att dö har jag varit så rädd! Vet inte vad jag var rädd för men jag hade ingen som helst erfarenhet av psykiatri så jag var nog livrädd vad de skulle göra med mig och vad som skulle hända. Men efter de så har alla andra bara varit trevliga och inte alls speciellt skräckinjagande. Dessutom känner jag de flesta där så jag känner mig ju trygg med dem. Men nu är de bra länge sen jag var där och jag saknar verkligen vissa personer! En oförglömlig tid som har varit en av de bästa i mitt liv! Ångrar absolut ingenting och jag är glad över allt som jag gått igenom för jag har lärt mig så mycket mer än vad "friska" personer någonsin kommer lära sig.
Jag skäms inte heller över det jag gått igenom utan tvärtom! Kan jag öka förståelse och kunskap om psykisk ohälsa så är jag bara glad! Jag delar gärna med mig om mitt liv och händelser om de kan få folk att förstå hur det kan vara att ha det så. För när jag blev sjuk så upptäckte jag att kunskapen om psykisk ohälsa är otroligt dålig! Ingen visste hur de skulle bemöta en, ingen visste vad det innebar att vara deprimerad eller ha ätstörning. Så fort man bara nämnde något så blev folk nervösa och började skruva på sig och började prata om något annat. Det är inte farligt att prata om det och jag har sagt många gånger att om någon har någon fråga så är de bara att ställa! Jag svarar mer än gärna på frågor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!