Har fått frågan två gånger den här veckan om jag tror jag någonsin kommer bli medicinfri. Helt ärligt, tror jag inte det. Kanske för en kort period men jag kommer alltid att behöva mediciner. Antingen mot depression eller mot sömnen. Redan nu skulle jag nog klara mig utan antidepressiva men inte utan mina sömnmediciner. Äter nu åtta tabletter till natten och inte ens de sover jag klokt på längre. De är fruktansvärt jobbigt och de är klart att jag ibland får svårt att klara av vardagen när jag inte sover klokt och samtidigt är lite smått drogad och hög på mediciner. Har ramlat ihop flera gånger pga medicin och de är inte något jag vill göra igen. Jag vill inte äta medicin. Jag vill vara fri, kunna göra precis vad jag vill! Resa, supa, festa och leva livet! Men jag kan inte det nu. Inte på den medicinen jag äter. Man får inte dricka alkohol under behandlingstiden, man måste också ta den vid samma tidpunkt varje dag och inte hoppa över för då kan man dippa och så blir man sjuk. Vad är de för liv??
Jag vet att jag inte klarar mig utan mediciner så jag är så glad att jag har dem och vill inte sluta hur som helst eftersom jag vet att de inte kommer sluta bra. Men jag vill ju kunna leva ett normalare liv än vad jag gör nu. Inte vara så beroende av medicin. Jag vill ha en sömnmedicin som man kan ta lite då och då, som inte behövs tas varje kväll. Men en fungerande sådan finns inte för mig. För inga såna söver mig! Väldigt konstigt men så är det. Läkarna tycker också de är lite smått underligt att mediciner som brukar få vuxna män på 90 kg att sova i evigheter inte kan få mig att ens sova en timma!
Allra helst skulle jag såklart inte vilja ta någon medicin alls utan bara kunna gå och lägga mig när jag är trött på kvällen och sedan sova hela natten utan att vakna! Men de var några år sedan jag kunde de. Minst 2,5 år iallafall. Så man kan ju undra om jag faktiskt någonsin kommer bli medicinfri...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera mera!