Jag gick sedan till brevlådan och ska hämta posten, ser ett brev från gotlands tingsrätt och jag blev ju nyfiken på vem i familjen som skulle dit! Det visade sig att de var jag!! Slet upp brevet och såg att jag skulle kallas som vittne för en misshandel som var på Hamnplan för över 3 år sedan! Vet inte riktigt vad jag kan bidra med eftersom de är ett tag sedan de hände och jag har inga som helst ansikten kvar på de personerna som slogs. Jag minns händelsen ganska bra men de är mycket detaljer jag har glömt och personerna har antagligen förändrats ganska mycket så jag skulle inte känns igen dem och kunna säga vem som gjorde vad. Dessutom måste jag ju dit för annars måste jag betala typ 2000 kronor! Problemet är bara att de är dagen innan jag åker till Australien! Så de känns lite stressigt att åka med båten där på kvällen eftersom jag ska vara där på eftermiddagen. Så de kommer antagligen bli så att jag måste ta ett flyg tidigt nästa morgon men de är ju ganska mycket dyrare. När jag pratade med tingsrätten så visste de inte om de kunde hjälpa mig men för deras del handlar de om mellanskillnaden som är på typ 300 kronor och de är inga större summor för dem och dessutom är de skattepengar som jag har betalat! För min del är de ändå ganska mycket pengar på min resa, de är ett par nätter på hostel och de är värdefullt som bara den! Så jag får se vad jag ska göra... Jag är redan nervös och funderar på vad jag ska säga och hur man beter sig i en rättssal! Har aldrig varit där så jag har ingen som helst aning!
Det var Moa och jag som blev vittnen och jag undrade om hon också blivit kallad men har inte hört något från henne. Dessutom har hon väldigt stor problem att komma då hon redan då är i Australien.
Jag försöker färska upp minnet av de som hände genom att läsa igenom min gamla blogg men de stod inte så mycket annat än de som jag redan minns. Ibland är de tur att man har en blogg som man kan hämta information från!
Har varit vittne två gånger vid grov misshandel (samma slagsmål men två rättegångar då de strulat till det på den första...). Först gick jag fram till domaren som läste en text som man skulle upprepa, olika för om man hör till kyrkan eller inte. Om man hör till kyrkan är det väl en text ur bibeln tror jag... I vissa fall ska man hålla handen på en bibel också då man svär att tala sanning. Sedan sätter man sig i vittnesbåset som i Finland och Sverige är vid sidan (inte som i amerikanska filmer). Där får man berätta sin bild av händelsen, från början till slut. Sedan ställer de frågor som man ska svara på. Är man inte säker säger man att man inte vet, det ska vara klara svar. Inga kanske eller andra tveksamma svar. Då börjar de grilla en och ställa frågor så man får svårt att svara på dem då de försöker vrida och vända på ens berättelse. Beror väldigt mycket på vem som är domare, åklagare, osv. hur knepiga de är.
SvaraRaderaHursomhelst är det inte så stor grej att vara vittne, jag var mest nervös för att jag inte skulle kunna hjälpa den som blivit misshandlad då det var en bekant till mig. Att jag inte kom ihåg tillräckligt eller att de skulle kunna ställa frågor som jag inte skulle kunna svara på. Lite otäckt var det ju att sitta bredvid personen som jag vittnade mot, men sålänge det inte är allvarligare grejer så är det nog ingen fara heller. Straffet för att skada vittnet är högt. Vid värre fall, om man är rädd för att vittna mot någon kan man få skydd så att personen inte ser en.
Det går nog bra. Kom bara ihåg att vara lugn och säker på din sak, inte tveka. Då är det som sagt bättre att inte säga något alls. Och så förstår de nog att du inte minns så tydligt när det ändå gått flera år, och du kanske inte visste att du skulle bli kallad. Det gick flera år för vårt mål också, men då visste jag om det och hade skrivit upp alla detaljer, samt att det nog inte gick att glömma, bilderna spelades upp i mitt huvud gång på gång under åren. Lycka till! :)